Asskickingidiot

Nu är jag hemma, tom men hemma.
När jag satt på flygplanet idag och stirrade ut över de glittrande ljusen från världen under mig och kände hur jag kom närmare och närmare verkligheten, då smög sig paniken på mig, om det inte var så att jag var tvungen att hålla skenet uppe då jag satt bland massa folk så hade jag släppt det, jag hade tappat kontrollen. Under hela veckan har jag tänkt att det här vill jag berätta för dig, jag önskar att du var med mig nu, och när jag satt där över världen så var du den enda jag ville hålla i handen för att känna mig säker och inte orolig för landningen. Du var den jag ville uppleva allt med, ingen annan och det gjorde mig så jävla irriterad!