Asskickingidiot

Jag förlorade er, den ena var mitt eget fel den andra har jag ingen aning om varför.
Nu går jag omkring med ett hål i magen, jag gråter inte längre, jag antar att det blivit bättre, jag antar att jag gått vidare, men när jag sitter där och ser dig blir jag så arg, så arg för att du inte kan ge mig en anledning, så arg för att jag inte kan fråga dig, så arg för att det är bara ditt eget fel men ändå skyller du allt på mig.
jag kunde inte tänka mig ett liv utan någon av er, nu vill jag inte ha ett liv med en av er men den andra skulle behövas mer än någonsin just nu..
Hur överlevde jag?