Jag älskar dig mer än jorden, månen, solen och stjärnorna, för utan dig är dom ingenting för mig.
jag är så trött på att säga att jag inte kan göra något men det är så det är.
Jag är så trött på att undra varför, varför jag gjorde det, varför han sa som han sa, varför jag inte litade på mina känslor, varför du inte vill ge mig en chans. Jag kan inte göra mer och det är det som är så hemskt. Jag har lovat dig att lämna dig ifred och jag måste hålla det. Jag kan inte tvinga mig in i ditt liv igen, jag vill inte göra det. Jag vill inte göra någonting mot dig som du känner att du inte vill. Men om det är så som min kusin sa att hon tror att det är, att du blev arg för att du kände att jag fick dig att känna någonting igen, isf kommer jag kämpa tills mitt sista andetag, så känns det redan nu, varje andetag är för dig och mitt sista andetag kommer vara den sekunden jag ger upp. Ge mig ett tecken på att det är eller inte är så, snälla.
Det händer redan nu att jag glömmer bort att andas.
