jag längtar alltid härifrån men aldrig hem.
Jag vill inte, jag sitter på helspänn, rädd för att telefonen ska ringa och jag ska få höra något jag inte vill höra eller att jag senare kommer få läsa någonstans att det jag är rädd för är sant. Jag hoppas att jag har fel och tror fel. Jag har nog inte varit så här orolig förut...
Kommentarer
Postat av: a.k
det var till senare. ifall att. jag känner inte så nu. men jag önskar av ngn konstig anledning att jag hade cancer.. konstigt va?
Postat av: hanna
Jag hoppas att du aldrig känner så, jag vet hur det känns faktiskt, eller kanske inte cancer men någon obotlig sjukdom som gjorde att jag inte var tvungen att bestämma själv..
Trackback
