when the rain stops I create my own downfall.

Jag vet att mina tårar inte spelar någon roll men ändå blir dom bara fler och fler.
Jag vet att mina ord är meningslösa men ändå vill jag skrika ut dom ett efter ett.
Dom viktigaste orden är fyllda av allt men utan att förstås.
Känslor vill ut men kedjas fast inom mig.
Sömnen vill inte känna mig, sängen har blivit min värsta fiende.
Du ligger bredvid min säng varje natt, det enda jag har kvar av dig vill säga och varje kväll viskar jag god natt utan hopp om att du ska höra.
Jorden fortsätter snurra,Jag fortsätter leva, livet går vidare men på ett annat sätt
Utan ipren och utan alvedon
Utan något som helst smärtstillande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0