Asskickingidiot

Jag har tänkt mycket på dig idag och igår såg jag till och med en hel film där huvudpersonen hette som du. Det har jag inte klarat innan, har bytt kanal så fort någon har sagt namnet.
Jag vet inte vad som gör dig så speciell egentligen, jag menar du är inte världens snyggaste och verkligen inte världens bästa pojkvän med hur mycket tid som helst över. Det var nog den där speciella insidan. Det där klicket som bara hände, att jag kunde prata med dig om allt, till och med saker jag inte pratade med mina närmaste vänner om. Det där att du kom till mig när jag var ledsen och bara kramade mig. Den tryggheten du gav mig. Den där känslan av att bara du fanns där så fanns det viktigaste hur mycket annat som än fattades så skulle jag överleva.
Nu finns inte det där, du. Nu finns inte det där viktigaste och vad skulle hända om allt annat också försvann? Jag har inte så mycket vilja så att jag skulle klara det. Hur stark du än säger att jag är så kan jag helt ärligt erkänna och säga till hela världen att jag är kaos utan dig. Du fick mig att fungera även om jag inte fungerade så bra.
Hur tar man sig ur något sånt här? Hur hittar man någon annan att ge sitt hjärta till när det i princip inte finns kvar? Det tog mig 16 och ett halvt år att hitta dig. Hur hittar man någon som passar en lika bra igen? Finns det ens flera sådana eller är det här it? Är det kört nu? Min enda chans på sann kärlek och jag sumpade det? Frågorna tar ju aldrig slut och det fåniga är att ingen i världen har ett svar på dom. Ingen i världen kan veta det säkert. Det enda man någonsin kan veta säkert är hur man själv känner, ibland inte ens det. För dig så vet jag och jag vet hur det kommer vara ett bra tag framöver. Jag borde nog ge upp drömmarna om kärlek ett tag för som alla sagt till mig "när man inte letar så dyker det bara upp", precis så blev det ju. Borde kanske göra så igen.. Det är ju egentligen inte så svårt med tanke på att du är den enda jag vill ha...

Där ser ni Kaos...