Asskickingidiot

Nu är jag rädd, rädd för att känna så igen. tåren som rinner ner frå ögonvrån och lämnar en blöt liten fläck på kudden. andningen blir snabbare och snabbare. sömn är det inte tal om. saker som påminner, hela tiden.
Nu kommer hösten, hösten var vår tid, datumen var våra datum. det kommer skära så mycket, lämna så många ärr, igen. utan att ens någonting händer, för det är just det, att ignenting händer. Jag behöver att någonting händer annars kommer det här inte fungera...