jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här.

Nu är jag så jävla trött på det här, så jävla trött på dig och på mig, så jävla trött på att inte kunna glömma, på att se saker spelas upp under ögonlocken. Så jävla arg på mig själv för att jag kunde vara så blind och för att jag är så otillräcklig. Så jävla ledsen för att jag inte klarade av att behålla det. Så jävla arg för att jag inte klarar av att göra det här. Så jävla irriterad för att det aldrig tar slut och så jävla rädd för att det ska komma tillbaka. Jag tror jag behöver lite tid för mig själv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0