load your gun, it takes a lot to pull the trigger.
Jag vill inte vilja ha dig, borde inte det räcka? När min viljestyrka är stark nog till att inte träffa den personen som jag känt mest för i hela mitt liv så tycker jag att den borde vara stark nog för att inte vilja ha dig.. Jag är så trött på det här nu, jag kan inte äta jag kan inte det, det är när jag börjar känna huvudvärken och illamåendet jag äter, alltså bara när jag verkligen behöver. Jag vill inte se dig men ändå har jag gjort det nu två dagar i rad. Jag vill inte tänka på dig och vilja gråta. Att må som jag gjorde igen är inte ett alternativ. Om det blir så så tänker jag inte försöka ta mig upp. Jag tänker inte gå igenom det en gång till och helt ärligt så tror jag inte att det skulle gå att ta sig upp ur den gropen som skulle grävas för tro mig, om jag mår så igen så kommer gropen bli så mycket djupare inte bara känslomässigt utan helt och hållet. Saker jag missar kommer inte gå att tas igen, jag kommer behöva sluta skolan vilket kommer leda till mer ensam tid, mer tankar och mindre vänner. Mer skuldkänslor och mer besvikelse från mina föräldrar. En gång till går inte.
Jag kommer på mig själv med att vara arg bland. Arg för att du lämnade mig och arg för att du får mig att må så här men sen får jag skuldkänslor för jag vet att du inte kan göra något åt hur du känner vilket får mig att må ännu sämre. Vid det tillfället så tänker jag att det bara är mitt fel, bara mitt. Om jag bara inte trott på orden ur hans mun och jag bara inte handlat efter hur ajg känt i flera månder och lyssnat på mitt hjärta, för det gjorde jag inte även om jag trodde det. Det som fanns kvar var bara efterlämnade känslor som jag aldrig fått en chans att slänga bort, det fanns inget avslut på det jag en gång hållt så hårt vid. Jag skapade det avslutet, jag tog reda på att jag inte kände något längre men tyvär kostade det mig så mycket mer än det var värt. Det som suger så hårt är att jag vet att om du fanns här nu så skulle jag inte må som förut. Han var det största spöket då och nu finns inte dom känslorna kvar. Om du fanns här skulle jag inte må så här. Då skulle jag vara glad och vilja leva, just nu vet jag inte vad jag vill och jag vet ju att inte veta vad jag vill leder bara till dåliga saker.
Jag kommer på mig själv med att vara arg bland. Arg för att du lämnade mig och arg för att du får mig att må så här men sen får jag skuldkänslor för jag vet att du inte kan göra något åt hur du känner vilket får mig att må ännu sämre. Vid det tillfället så tänker jag att det bara är mitt fel, bara mitt. Om jag bara inte trott på orden ur hans mun och jag bara inte handlat efter hur ajg känt i flera månder och lyssnat på mitt hjärta, för det gjorde jag inte även om jag trodde det. Det som fanns kvar var bara efterlämnade känslor som jag aldrig fått en chans att slänga bort, det fanns inget avslut på det jag en gång hållt så hårt vid. Jag skapade det avslutet, jag tog reda på att jag inte kände något längre men tyvär kostade det mig så mycket mer än det var värt. Det som suger så hårt är att jag vet att om du fanns här nu så skulle jag inte må som förut. Han var det största spöket då och nu finns inte dom känslorna kvar. Om du fanns här skulle jag inte må så här. Då skulle jag vara glad och vilja leva, just nu vet jag inte vad jag vill och jag vet ju att inte veta vad jag vill leder bara till dåliga saker.
Kommentarer
Postat av: a.k
Jag vet att du har känt såhär så sjukt länge. Och just därför kan det vara mycket svårare att bli av med känslan.
Jag kände exakt samma sak. Jag ville inte vilja ha honom. Men det är det att ,man behöver fortfarande något. Jag vaknade upp en dag och insåg att, jag behöver honom inte. Jag vill inte vilja ha honom, så kan jag alltdå egentligen inte vilja ha honom, inte mer än på ett fysiskt plan. Det är själva greejen att man är så jävla stuck på att vilja ha att man inte kan sluta. Du måste lära dig att vilja något annat.
Trackback
