I have to be starting something to keep my mind from exploding.

Mitt hjärta dunkade lite extra när du gick förbi.
Det slog lite volter när det såg ut som att du inte riktigt visste var du skulle titta.
Mitt hjärta växte en storlek när du log sådär gulligt nervöst.
Jag blev lite rädd när jag kom på det, men vad finns det att vara rädd för? Ingenting är svaret, absolut ingenting.
Jag bara tycker om dig lite, så är det nog och ja, jag har en plats kvar i mitt hjärta att fylla, så varför inte täppa igen tomrummet lite? Det tycker jag låter som en bra ide!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0