När tiden stått stilla i månader, år.

Det är dom här svackorna som är jobbiga, man sitter och bygger höga murar runt sig själv för att slippa visa hur jobbigt det är för jag har lärt mig nu att allt blir bara värre av att visa, visa sig svag och visa att man inte mår helt bra. Alla mår dåligt ibland, men om jag gör det så ska det förstoras upp och bli till ett världsproblem, min värld går inte under, jag har klarat det förut, jag behöver bara lite tid för att smälta allt, komma över allt som hänt, för även om inte många vet så är det en stor grej, i alla fall för mig, det tog på mig, tog på min styrka och mitt humör. Jag förlorade mycket och vann inget. Mitt liv blev helt annorlunda, och jag trodde inte att jag skulle kunna göra en sådan sak, jag svek inte bara andra människor jag svek mig själv, och du svek inte bara mig du svek dig själv, igen.
Även om jag mått jävligt dåligt på grund av det här så är jag glad att det hände, jag är glad att jag faktiskt fick den tid med dig som jag hade, och nu pratar jag inte om den som jag förlorade, utan den jag vann för att sedan gå tillbaka till det som var. Jag är glad att du sa som du sa, du fick mig att vara glad, det var precis som en film, jag har upplevt en film, en riktig scen som man sitter och gråter till, av lycka eller av sorg, eller av båda, men just i det ögonblicket som du höll dina armar om mig och jag kände dina läppar mot mina, då var jag lycklig, lycklig som jag aldrig varit förut.
Jag kommer fortfarande tänka på dig varje gång jag är i slussen, mariatorget, vid bänken och tanto men jag kommer vara glad, för jag vet att du finns kvar, jag vet att jag får ringa dig om jag vill, jag vet att jag alltid kommer stå vid din sida, som din vän. Jag kommer alltid älska dig och göra allt för dig, du är den person som förändrat mitt liv mest, både på bra och dåliga sätt, det går inte att komma ifrån, det går inte att förändra och ingen kommer kunna ta den platsen som du faktiskt alltid har haft och alltid kommer att ha i mitt hjärta, för du är speciell älskade vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0