Asskickingidiot

jag vill ha dig, jag vill ha bara dig. jag är så trött på att förklara det och jag är så trött på att säga och tänka det. Jag är så trött på att känna så här även om jag vet att det kan vara värt det, men det är det där kan som är det jobbiga. Hur ska jag veta om det är värt det eller inte? chansar man inte så kan man inte vinna, om jag inte kastar mig in i leken så kommer jag aldrig få veta, synd är bara att jag dök i alldeles för djupt för att kunna ta mig upp igen. Du säger att du ser det framför dig och att du tror att det kommer bli så. Jag var säker förut, jag visste och jag såg men nu, nu vet jag inte vad jag tror och jag ser det itne framför mig för du gör mig så osäker. Jag vet hur jag mår utan dig, jag kanske tränger undan bilderna och tankarna omedvetet, för det är vad alla sagt till mig att göra. "sluta tänk på det hanna, tänk framåt" men hallå?! framåt är med paul! "ta inte ut ngt i förskott, du kommer bara såra dig själv" Ja men sårar jag inte mig själv lika mycket om jag intalar mig själv att det inte kommer bli vi som om det inte skulle bli det? Jag mår bra när jag tänker på hur det kommer bli, jag mår bra av att tänka på det som var. Jag mår bra av dig så varför i helvete har jag slutat se oss som framtiden, varför är jag inte säker på att det kommer bli så när jag faktiskt känner på precis samma sätt och är fortfarande lika säker på mina känslor som förut. Jag älskar dig och det kommer bli vi, jag tänker inte låta det bli på något annat sätt för det är så här det ska vara, jag ska börja tro igen, eller nej, jag ska veta igen.