falling away.

Jag bara önskar att jag kunde sluta gråta, att jag kunde slappna av och ligga och blunda utan att tänka på allt som får mig ledsen. Om jag bara kunde få somna utan att känna paniken växa sig större för varje minut som tickade förbi, utan att känna saknaden växa sig större för varje andetag jag tar.
Om jag bara kunde få vila, slippa känna tårarna välla fram under ögonlocken. Om jag bara kunde få tillbaka dig. Jag känner mig som ett svin mot dig och mig själv, varför kan jag inte släppa taget? Varför gjorde jag det, Varför kunde jag inte inse vad som var viktigt och vad som inte var det. Jag är så arg på mig själv för jag kan inte ändra på någonting alls, ingenting, Aldrig någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0