när man söker någonting större.

Jag tror att om man inte vet vem man själv är så är det lättare att kopiera någon annan. Om man inte heller vill vara den man är så tror jag att risken är ännu större att man gör så. Jag vet att jag har lätt för att känna att jag skulle vilja vara som någon och tar därför efter den ett tag, det behöver inte vara någon jag känner, inte ngn jag ens vet vem det är. Jag kan ha sett personen några gånger på bilddagboken och oftast handlar det inte om deras utséende tror jag, oftast handlar det om vad de verkar ha för liv. Om dom verkar lyckliga och trygga i sig själv, så tror jag undermedvetet att om jag försöker klä mig, sminka mig och bete mig som jag tror att hon gör så blir jag oxå det. Klart att jag vet att det inte är så, men någonstans djupt inom mig så önskar jag nog att det vore så enkelt och hoppas. När jag sedan märker att det inte funkade den här gången heller så byter jag stil igen, antingen tillbaka till "min egen" som jag inte riktigt är säker på vad den är, och oftast då börjar det kännas jobbigt igen och jag börjar leta efter nästa person som jag ska ta efter, oftast utan att ens veta det själv. Visst så letar jag efter stiltips och bilder för att få inspiration ibland medvetet, men det är bara för att jag har så dålig fantasi när det gäller att kombinera och klä mig men när jag hittar den där speciella personen som jag tror att jag vill vara som, då blir det så och jag önskar att jag kunde vara den personen för mig själv istället.


Kommentarer
Postat av: a.k

bra skrivet.

2008-03-09 @ 15:38:08
Postat av: Anonym

jag känner igen mig, tror faktist många gör dt.

2008-03-09 @ 15:56:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0