Nothing matters anymore.
tomheten, jag känner verkligen en tomhet, ett stort hål i bröstet och hela magen. Jag mår illa och gråten trycker på hela tiden. Förlåt för att du tycker att jag tycker synd om mig själv men så känner inte jag, jag är så oerhört arg på mig själv, om jag kunde skulle jag säga upp kontakten med mig själv men tyvär är jag fast i mig, kan inte göra något åt det. Jag gjorde fel och nu får jag stå för det. Jag antar att jag förtjänar det men det gör ingenting lättare. Det är ett helvete för att vara ärlig och jävligt svårt att klara av. Jag är inte stark, jag har inte lätt för att klara av sånt här. men jag måste, jag har två val, att klara det eller sluta leva. jag är inte tillräckligt stark för något av dem, jag andas men jag lever inte, så har det varit länge nu och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra åt det. Jag önskar att jag bara kunde flyga iväg, i alla fall ett tag, bort från allt jobbigt, bort från dig och alla andra, bort från mig själv och bara börja om där ingen vet någonting om mig. Jag vill vara den jag vill vara men det är svårt för utan dig är jag ingenting.
