Asskickingidiot

Den här dagen har varit skit som ni kanske förstod av de tidigare inläggen. Jag vaknade och kom inte upp ur sängen så jag stannade hemma. jag vaknade vid ett och sedan dess har jag gråtit nästan konstant hela dagen, jag slutade väl gråta vid nio tiden idag när jag tittade lite på american idol. Mina ögon svider och är svullna, min mamma förstår verkligen ingenting, hon bara skäller och skäller. Jag saknar pappa så himla mycket, även fast han oxå bara skäller. Det känns inte som att någonting kommer finnas kvar snart för allt bara rasar och försvinner, Inte ens du finns kvar, dig som jag kunde prata med om allt, hur tror du att jag mår nu? Du var den enda som jag visste hade känt och kände som jag, nu har jag ingen. Ingen av dem andra vet vad jag går igenom fast dom vet.
Jag är rädd, varje gång jag hör nyckeln sättas i låset blir jag rädd för jag vill inte gråta mer, jag sitter bara hemma och väntar på att någon ska komma hem och säga hur dålig jag är, hur dum jag är och att jag skyller allt på andra. Jag insåg idag att du gör precis samma sak, kanske är därför du hatar att jag "jämt" gör det..
Just nu känns allting verkligen totalt hopplöst, Jag kommer aldrig få dig tillbaka, min kärlek räcker inte, den räcker aldrig men jag önskar att du kunde se hur mycket jag faktiskt älskar dig fortfarande för jag tror inte att du förstår det riktigt. Kommer jag någonsin få tillbaka mitt liv efter allt som jag gjort och allt som har hänt?
jag älskar dig