Queen of apology

Så här har jag suttit allt för många gånger. I ett rött rum, en stor skärm framför mig, Hörlurarna över öronen, pink floyd spelas, comfortably numb. Tårarna vill komma fram, jag är så rädd för att bli utan dig. Jag är så trött på att bo här. Jag är så omotiverad så skolan går åt helvete. När ska jag kunna leva för något annat än den personen som betyder mest? När ska jag kunna leva för mig själv? Jag behöver dig nu, förstår du det? Tid ja, jag ger dig all tid i världen om det betyder att det finns en chans för jag vet att vi hör ihop jag måste bara hitta ett sätt att få dig att veta det också och just nu står jag clueless. Du är den enda för mig, du är verkligen det och jag är ledsen att jag inte insåg det tidigare men nu vet jag. Jag har aldrig varit mer säker på någonting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0