Asskickingidiot

igår grät jag hela vägen hem, jag kan inte påstå att jag kommer ihåg helt vad det var jag tänkte men jag vet att jag tänkte på dig det är det enda jag kommer ihåg, jag kommer ihåg känslan, så ont, fötterna rörde sig fast jag ville slänga mig in i berget bredvid vägen. jag kände tårarna mot kinderna som så många gånger förr, jag kan inte förlåta mig själv det går inte och då kan jag inte gå vidare vilket betyder att varje sekund utan dig är en pina, jag har försökt lura mig själv och andra, men det går inte alltid. om jag inte kan förlåta mig själv så kommer det aldrig bli bra och om jag kunde sabba allt men inte fixa någonting, hur ska jag då kunna fortsätta?