Asskickingidiot

Jag vet inte vad det är med mig. Den här veckan har känts precis som förut, eller nä. Inte precis som förut men nästan. Jag är rädd och jag vill inte. Jag vill inte börja må som förut det funkar inte att må så.
Jag förstår inte varför men av någon anledning så känner jag mig ledsen, ser ansikten som egentligen inte finns där, har ångest och vill bara krypa in under täcket och aldrig komma ut igen. Jag har som en tyngd på bröstet och ögonen känns vattniga, som precis innan man börjar gråta.
Jag vill inte tänka tillbaka. Jag vill inte tänka överhuvudtaget. Jag tror att det är vad som har fått mig att må bra de senaste månaderna, jag har inte tänkt alls nästan men nu, nu är allt annorlunda och jag vet inte varför.
Jag orkar inte bli rädd för att stänga av tvn på kvällarna. Jag vill inte gråta så fort jag blir lämnad ensam igen. Jag vill inte hamna där jag var och göra på samma sätt igen. Jag vill inte bli ledsen av ingenting och börja tvivla på allt för minsta lilla grej. Jag vill inte att allt ska bli som förut..