Asskickingidiot

"är det inte så att i nuet ryms väldigt lite smärta?
den mesta smärtan är ju egentligen minnet av gammal smärta och rädslan för ny"
Thomas Dileva.

Jag har trott på det så länge nu men just nu är smärtan här och nu och jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur den och den enda personen som behöver se den ser inte, eller vill inte se.
Jag behöver förändring för att klara av det här men hur ska jag kunna få det till att bli någon förändring när ingen kan säga vad som behöver göras? Jag vet vad jag behöver men att berätta det tycks inte tjäna någonting till. Mina ord når inte fram och hur får man fram något som inte hörs?
Känslan sitter så djupt nu. Det går inte att tvätta bort med ord längre, jag behöver handling.



På fredag ska jag leva i det förflutna och inte känna.