tänk till lite i alla fall.

Ni kan inte leva mitt liv åt mig, ni kan inte styra mitt liv hur mycket ni än vill. Ge upp och låt mig leva själv istället för att försöka få mig att leva som ni vill. Helt ärligt så är jag så himla trött på er två nu. När det första ni gör är att ifrågasätta mig så blir jag inte direkt glad och jag mår inte direkt bättre. Då känns det inte som att jag vill bli frisk utan då känns det istället som att "hoppas jag blir riktigt jävla sjuk så dom inser hur fel dom har."
Jag vet bättre än er hur mycket jag kan missa och när jag inte mår tillräckligt bra för att gå. Utan er skulle det gå så mycket smidigare och jag skulle inte behöva ha skuldkänslor för att jag är precis som ni är. Besviken säger du. Besviken för att jag är precis som du, precis som alla andra? för det är precis vad jag är just nu. Jag är inte deprimerad, jag är inte ledsen hela tiden och jag tänker inte som förut. Jag är bara sjuk, precis som du var förra veckan. Skillnaden är bara att den här gången är det jag och inte du, och då är det helt plötsligt inte okej längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0