Asskickingidiot

Jag lever på gränsen. Jag hatar det, att gå från 100 till 0. Ibland känns det bara som att jag vill ha en anledning till att falla ner i djupet som jag befann mig i förut för då vet jag iallafall var jag har mig själv, för just nu har jag ingen aning. jag hatar att vilja så mycket mer än vad du vill. Vi är fan 18. eller jag är och du är snart. Vi får vara med och bestämma hur vårt land ska styras och då tycker i allafall jag att man är gammal nog att bo tillsammans men det verkar inte som att vi skulle klara det för även om vi träffas varje dag så är vi knappt med varandra, vi träffas, glor på tv och sover. Jag klarar det men inte du. Jag skulle kommit till dig om du tyckte det var läskigt att sova ensam. Jag hade sagt till mina kompisar som jag går i samma skola som att vi ses i morgon jag drar nu ist för om en halvtimme för att du skulle slippa vara ensam. Jag önskar, vill och älskar så jävla mycket men tror finns inte just nu.