Så feg att jag viskar.

Jag vill inte tänka så, och jag vill inte komma in i samma banor som jag en gång varit i.
Jag vill inte sakna någon som jag inte vill ha något med att göra. Jag orkar inte tänka på framtiden alls just nu för på alla andra låter det som att den är mörk för min del, Jag är trött på det. Jag är så oerhört trött på att folk ska tala om för mig vad som är bäst för mig och när jag gör fel.
Det är när saker är svårt som jag fastnar i gammalt groll och tänker att "det var ju så mycket bättre förut och det var ju så mycket bättre med dom", fast jag egentligen vet att jag har fel. Jag kommer bara ihåg allt bra med dom där personerna och förtränger alla gånger som jag blivit ledsen och mått dåligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0