Asskickingidiot

varför ska allt komma på en gång? det blir nog ingne utlandsresa för mig, ingen mobil heller för den delen... fuck you fuck allt.

MIN MOBIL ÄR SNODD! OCH MIN IPOD!

Jag hatar sånna drömmar. Dom suger och etsar sig fast i minnet och känns otroligt verkliga när man vaknar efteråt. Fy.

damn vad snygg jag var för ett år och någon tid mer sen, vad hände?

 

I morgon är det nyårsafton och jag är sjukt taggad. Jag tror faktiskt på riktigt att det kommer bli en jävligt bra dag det här året. Allt är redan fixat förutom strumpbyxorna som mamma råkade köpa fel... Hoppas bara att Nathalie sliter sig och kommer till oss till tolvslaget iaf, det skulle liksom inte vara en riktig nyårsafton utan henne.

För första gången på väldigt länge känner jag mig lycklig. För första gången på så länge jag kan minnas så känner jag att jag vill stanna just där jag är, att jag inte vill ändra på något eller vara någon annanstans i livet eller världen. Allt är bra nu på riktigt och jag älskar dig mer än någonting annat och för första gången i mitt liv så tror jag på oss. Jag tror verkligen.

jag fick en helt okej julafton änå.
Först vaknade jag och satt vid tvn helt död rätt länge. Mamma lagade mat och så småningom vaknade min lillebror.
Vi åt julmat och hade det trevligt. Jag fixade håret och sen öppnade vi julklappar. Jag hade inte direkt önskat mig något specielltav mamma så det jag fick var helt okej, smink, pengar och en mössa av min bror.
Efter det så fixade vi oss klart och for till fars släkt och åt och öppnade julklappar för att sedan få skjuts av min morfar hem och natta, emely anton och jag var här ett tag, vi träffade våra grannar när jag och natta var ute och nu är dem här. vi tittar på Björn Gustafsson men jag är trött och funtar på att sova.
Av pappa fick Jag den fina klockan jag önskat mig plus lite andra saker. Pengar fick jag oxå av mummi ukki och maja.
God kul och god natt <3

Jag saknar min baby. Mer än någonsin.

Det är jul om fyra dagar, eller a tre om man ska vara exakt och jag har ingen som helst julkänsla. Det känns som att den bara blir mindre och mindre för varje år som går. Att hemförhållandena suger just nu också gör inte saken bättre. Julafton kommer inte bli som vanligt. Är inte sugen på att fira med pappa just nu och mamma ska förmodligen vara i Södertälje. Inte ens min älskling är hemma då.
förra julen innebar depp för mig och jag hade hoppats på en glad jul i år men på grund av allt som pågår just nu så känns den önskan som en omöjlighet.

det kryper, trycker, svider, gör ont och jag förstår inte varför, jag förstår mig inte på mig själv. jag kan ömöjligt få allt att bli bra. helt omöjligt. Jag är omöjlig.

Den här julen kommer suga...

"är det inte så att i nuet ryms väldigt lite smärta?
den mesta smärtan är ju egentligen minnet av gammal smärta och rädslan för ny"
Thomas Dileva.

Jag har trott på det så länge nu men just nu är smärtan här och nu och jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur den och den enda personen som behöver se den ser inte, eller vill inte se.
Jag behöver förändring för att klara av det här men hur ska jag kunna få det till att bli någon förändring när ingen kan säga vad som behöver göras? Jag vet vad jag behöver men att berätta det tycks inte tjäna någonting till. Mina ord når inte fram och hur får man fram något som inte hörs?
Känslan sitter så djupt nu. Det går inte att tvätta bort med ord längre, jag behöver handling.



På fredag ska jag leva i det förflutna och inte känna.

Att släppa in någon är svårt men att släppa ut någon är svårare..

Varför har vi inte det där? Varför är det inte som iallafall jag skulle vilja? Helt ärligt så känns det skit men att ta upp saker skapar bara ännu mer skit och ingen förändring blir det heller, inte vad jag har märkt iaf.

säg till när du saknar mig..

Jo jag är osäker för ord betyder inte lika mycket som handlingar. Ja jag känner mig värdelös, äcklig, ful, misslyckad för det är väl vad man är om det är så här? är det inte så? Bara det att du glömmer en sån sak som att pussa mig för att säga hej när vi träffas gör ont nuförtiden, När man redan är orolig så är det så himla mycket lättare att börja oroa sig för allt och bli ledsen för allt. Tre månader suger, jag är rädd för tre månader..
Jag vill inte att det ska vara så här. Det är fredag idag, vet du vad det betyder? Det betyder 5 dagar, snart 6. en hel arbetsvecka, snart en hel vecka. Och du tycker jag är töntig som är ledsen... Det ska inte vara så här, herregud det är tre månader inte ett år. Jag ska inte behöva gråta i två timmar i sträck så ögonen blir svullna så jag ser ut som en kines och snoret har runnit så mkt att det svider under näsan flera timmar efteråt. Jag ska inte heller behöva vara avundsjuk på ett annat par för att dom visar så himla mycket mer att dom älskar varandra. Jag ska inte behöva vara rädd för att röra dig av rädsla för att bli avvisad eller tilsagd att jag gör fel. Att vi nästan aldrig gör någonting själva nuförtiden. Vi är nästan alltid med dina kompisar eller någon av dina kompisar och sure jag tycker om dom flesta, eller iaf dom som jag känner men det skulle ju vara trevligt att få göra något med dig och bara dig annat än att titta på tv tre timmar för att sedan somna... Jag tycker att du har behandlat mig fel, hade det varit du som skickat sms och sagt att du mådde dåligt och behövde prata skulle jag åkt till dig eller åtminstonde plockat upp telefonen och ringt istället för att skriva "okej." på sms.
Jag vill inte gråta mer och jag vill defenitivt inte känna så här för gör jag det lite till så kommer jag hamna där jag var igen och det skulle inte gå. 
Jag skriver inte det här för att du ska bli sur om du läser det, eller för att klanka ner på dig eller något. Jag skriver det för att jag inte fått prata med dig än och det behövde komma ut ur mitt huvud innan det exploderar.
Jag älskar dig mer än jag har älskat någon någonsin men ibland kan du göra mig riktigt jävla ledsen...

Tack fehler, tack för att du åkte hit. Jag skulle gjort samma sak för dig, det vet du.

nä de gör du inte och jo det gör jag..