Asskickingidiot

Jag saknar dig så jävla mycket men kan inte och vill inte göra något åt saken. Jag är så trött på att alltid vara den som höll ihop oss. Jag börjar tro att allt du någonsin sagt bara är bullshit. Du är en av dem som betytt mest för mig genom hela mitt liv. Den bästa som jag hade så jävla roligt med men samtidigt så var du den jävligaste personen jag någonsin träffat men jag kunde inte hjälpa att längta efter nästa gång vi träffades och jag kunde inte hjälpa att tycka att du var en av dem snällaste, roligaste och bästa personerna i världen.
Det är bara så jävla synd att två personer som betraktat varandra som stora delar av sitt liv och väldigt bra kompisar ska glida ifrån varandra på det här sättet. Jag har försökt. Jag har försökt hålla kontakten och få oss att hålla ihop men du är precis som du var förut och jag orkar inte med det men jag kan fortfarande inte låta bli att sakna dig och hoppas på att vi kan hitta tillbaka till varandra..

Det känns verkligen som att jag kommer i sista hand. Jag är den du är med när det inte finns något bättre att göra. När ingen annan gör något som du har lust med eller när ingen annan kan. Jag vill inte vara någon man sover med och sen lämnar på morgonen.
Säger man att man ska göra något så pratar man med varandra innan man bestämmer något annat. Jag orkar inte mer snälla sluta.

Jag har fått reda på två saker nu.

Du har blivit ett svin. Den jag aldrig trodde skulle bli sån har överraskat mig, om det jag fått veta stämmer så är du inte längre den personen jag lärde känna och det är jävligt sorgligt. Även om vi inte setts på ett bra tag så hade jag hoppats på att vi någon gång i framtiden hade kunnat bli vänner på grund av att jag visste hur du var, vem du var men det vet jag inte längre. Äcklig är vad du verkar ha blivit.

Men Han växte i mina ögon. Jag trodde du förträngt mig så att höra det just från henne gjorde mig väldigt glad och jag undrar om du verkligen har förändrats nu. Om du blivit någon att lita på och det får mig att känna en väldig lust till att ta upp kontakten igen och hoppas på att allt ska kunna bli som förut fast inte på samma sätt.

Blö säger jag bara. Jag vet inte varför men av någon anledning gör radiostationer och mtvs copyrights att jag inte kan lyssna eller titta på dom på jobbet. Jag som äntligen kommit på ett bra sätt at fördriva tiden men tydligen inte, inget the city koll för mig idag alltså..

Luften bara går ur mig, Jag bryter i hopp för minsta lilla grej och allt känns bara fullkomligt hopplöst och jag är besviken. Jag vill inte behöva be, jag vill att det ska var världens naturligaste sak men nej. Du satte mig i andra rummet. Jag tycker inte om när du gör så.

Jag insåg inte att jag frågat något och därför förväntade jag mig inte ett svar. Jag ville inte ens ha ett svar.

Jag mår nog inte riktigt bra än och jag undrar om jag någonsin kommer göra det..
Jag hatar att hamna ensam och känna sig utbytt för det gör jag. Jag är inte arg mest ledsen och besviken. Att det alltid ska bli såhär. Det värsta är att i teorin så är det jag som borde vara lyckligast just nu, men varför i h*vete är jag inte glad för då? Varför ska jag känna så här? Jo just för att det känns som att det beror på mig, För att jag inte har lika mycket tid för alla eftersom att jag måste dela upp den i fler delar för att få allt att bli som jag vill och träffa alla jag vill träffa men ändå så blir det inte så, Jag hamnar oftast hemma utan något att göra för att jag är på fel plats vid fel tillfälle eller tror att man bestämt något men sedan kastas dom planerna iväg för att något bättre kom och då blir jag utan.

Fan vad det här suger, första dagen jag har semester så regnar det och det kommer vara dåligt väder flera dagar och ingen gör något roligt. Jag hatar... åååååh!

Kaos! I morse när jag kom till jobbet så stod det typ tio pallar med dricka som jag absolut inte beställt! Fick lite smått panik och ringde Eva och frågade vad jag skulle göra, ringde planeringen men dom visste ingenting. Sen gick jag ut till receptionen och hon hjälpte mig och det visade sig att dom hade levererat inte bara drickan som jag hade beställt utan även uppsalas beställning till mig. Snacka om att det var packat med dricka i mitt lilla rum på jobbet.
Nyss kom i allafall lastbilen och hämtade allt som inte var mitt och då blev det relativt tomt istället. hmm..

Jag trodde ALDRIG att jag skulle överleva den här dagen. Allt är slut, telefonen krånglade, beställning efter beställning var tvungen att ringas in och jag har en huvudvärk som är värre är värst. Plus att jag svider om kroppen efter båtturen igår och jag har varit kissnödig konstant idag. Nu är det i allafall slut på lidandet om tio minuter, då återstår bara den oändliga resan hem från carlsbergs personalbutik... Suck.

Om du inte har tre så ring mig smsa inte! jag har inte råd längre!

Den här morgonen var hemsk, Springer runt och letar som en galning efter mina jeans shorts som jag ville ha och hittar dom ingenstans. Försöker kolla när bussen går men internet fungerar inte. Jag äter bara lite frukost för att jag skulle ha med mig lunch för en gångs skull till jobbet, när jag väl är nere vid bussen så kommer jag på att jag glämt maten och mamma ringer och säger att hon har lånat mina shorts. Usch! Vidrig morgon snacka om att jag blev bitter och bittrare lär jag väl bli ju längre tiden går och ju mer maten försvinner ur min mage.

Idag är det lite fler kunder i allafall men det är alldeles för varmt jag rinner bort! Värme är bra när man får sola och vara ute men inte sitta inne i en butik, då ska det vara svalt.

Jag har nästan vant mig vid att itne äta vid det här laget känns det som, hungern är inte så stark men jag känner hur huvudet börjar göra ont och det är lite jobbigt att tänka men jag kan ju inte äta! Jag jobbar ensam och ingen som kan ta över om jag skulle vilja ha rast och även om jag skulle ta med mig mat så skulle det kännas fel att sitta och äta maten framför dom när dom ska handla och ha hjälp av mig.. usch. Plus att det är tråkigt inga människor. Och nu tänker du säkert att men om det inte är några människor så kan du väl äta. Men nej, för så fort jag ska ut och röka eller gå på toa då, då kommer dom, flera stycken. Jaja det är bara att bita ihop. Pengar är ju pengar och dom behöver jag.

Jag har ju absolut ingenting att göra på jobbet nu, har väl varit inne kanske tio personer på hela dagen och handlat. rätt segt måste jag säga.
Jag hoppas på Tanto i kväll om någon är på. ska ringa min käre vän fehler 29 gånger tills hon går med på att följa med. hehe.
Nu har jag inget mer att säga förutom att carlsberg can vara dött en måndag när Hanna står i Cashen.
tjing.

Allt vi behöver göra är att tro. Allt vi kan göra är att hoppas.

Jag skulle vilja vara en självständig person som klarar av att gå på ett café eller en restaurang ensam, sitta och dricka min kaffe med en bok utan att känna mig obekväm och tänka på vad folk tror om mig. Kunna vara för mig själv utan att tänka att jag inte har någon att vara med, för just nu så är jag aldrig själv just för att jag vill vara det. Det har jag nog aldrig varit och vet inte om jag någonsin kommer bli sådan heller, Det är inte jag. Precis som man måste acceptera folk som vill vara ensamma så måste man acceptera folk som inte vill vara det utan att tänka att man är klängig.
Jag skulle vilja slita mig fri och bara vara jag, lära känna mig själv men ändå inte. Jag vill inte lämna mitt liv och dig även om jag är så otroligt trött på att undra vart jag kommer hamna eller om jag ens kommer klara mig. Jag vill vara med dig varje sekund även fast jag inte vill och jag vill göra allt med dig även fast jag vill göra saker ensam.
Jag vet inte om jag är svag men det har jag aldrig varit och det känns oerhört konstigt om man skulle bli det av att faktiskt bli älskad..

Sluta göra illa mig. Slita stick hål på mig det är därför jag brister.
Jag vill inte känna mig otillräcklig och påträngande.

Jag vill inte tänka så, och jag vill inte komma in i samma banor som jag en gång varit i.
Jag vill inte sakna någon som jag inte vill ha något med att göra. Jag orkar inte tänka på framtiden alls just nu för på alla andra låter det som att den är mörk för min del, Jag är trött på det. Jag är så oerhört trött på att folk ska tala om för mig vad som är bäst för mig och när jag gör fel.
Det är när saker är svårt som jag fastnar i gammalt groll och tänker att "det var ju så mycket bättre förut och det var ju så mycket bättre med dom", fast jag egentligen vet att jag har fel. Jag kommer bara ihåg allt bra med dom där personerna och förtränger alla gånger som jag blivit ledsen och mått dåligt.

Nu är rummet städat för första gången på länge. Jag tycker om när det är fint i mitt rum men ändå så slänger jag skiten omkring mig.
Jag är så oerhört godissugen men jag vill inte äta godis! Jag borde gå ut och gå eller något istället men då kommer jag bara hamna nere vid Vivo och komma hem med en godis påse.. Fy.

I morgon är det Mikaelas skiva med Mtv gala tema. Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Klänning borde det bli men jag har inga strumpbyxor! Jag vet iaf att jag ska ha mina fina svarta skor :) Jag är fortfarande lika kär i dom som när jag såg dem första gången. Hehe.

Mitt liv kretsar inte kring mig.