I love shoes.
för tidigt på morgonen.
tänk till lite i alla fall.
Ni kan inte leva mitt liv åt mig, ni kan inte styra mitt liv hur mycket ni än vill. Ge upp och låt mig leva själv istället för att försöka få mig att leva som ni vill. Helt ärligt så är jag så himla trött på er två nu. När det första ni gör är att ifrågasätta mig så blir jag inte direkt glad och jag mår inte direkt bättre. Då känns det inte som att jag vill bli frisk utan då känns det istället som att "hoppas jag blir riktigt jävla sjuk så dom inser hur fel dom har."
Jag vet bättre än er hur mycket jag kan missa och när jag inte mår tillräckligt bra för att gå. Utan er skulle det gå så mycket smidigare och jag skulle inte behöva ha skuldkänslor för att jag är precis som ni är. Besviken säger du. Besviken för att jag är precis som du, precis som alla andra? för det är precis vad jag är just nu. Jag är inte deprimerad, jag är inte ledsen hela tiden och jag tänker inte som förut. Jag är bara sjuk, precis som du var förra veckan. Skillnaden är bara att den här gången är det jag och inte du, och då är det helt plötsligt inte okej längre.
No other love could take me there.
Jag har ångrat så mycket jag gjort i mina dagar men det största misstaget känns det som att jag har kommit över nu. Jag tänker inte på det varje dag, jag tänker inte på honom varje dag, jag behöver inte honom och jag vill inte ha honom. Det är det här jag har väntat på så länge och det gick så snabbt men tog ändå så långt tid att må bra igen men jag mår bättre nu än jag gjort på flera år. Inte äns skolan känns jobbig längre. Jag vill bara göra bra ifrån mig och visa mina föräldrar, lärarna och alla andra att jag är bra, för det är jag det vet jag. Jag är trött på att bli sedd som den jag var, speciellt när jag inte är den personen längre. Nu är jag glad och mår bra. Jag skulle nog kunna säga att jag är lycklig. Jag är lycklig för första gången på länge och just nu ångrar jag inte ett enda felsteg jag tagit för utan dom kanske jag inte hade hamnat där jag är nu.
rethosta.
På lördag ska min mor ha kräftis och då ska hon få träffa marcus för första gången, det blir trevligt :)
Jag saknar er mina vänner, vi måste ses snart, sluta med era dumma jobb och shit :( snart är jag den enda som inte har konverterat till vixenvärlden och har ett jobb. Jag skulle inte palla, känns som att jag har för mkt saker att hinna med som det är nu iaf.
min körtelfeber har inte gått över än, har ont i halsen fortfarande, men nu har jag börjat hosta och det är bajsjobbigt..
Jag känner mig rätt duktig, jag har varit i skolan varje dag den här veckan och jag ska vara det jämt nuförtiden. Marcus har faktiskt gjort att jag mår mycket bättre, tack älskling.
skola i morgon, väldigt skön dag måste jag säga, 9.50 - 12 typ. en lektion, frisör. det är mindre nice eftersom att det är de jobbigaste lektionerna men iaf.
så här har jag nog aldrig uppdaterat min blogg förut, har bara skrivit om känslor men känns som att det är på tiden att jag gör så här nu med tanke på hur länge sen jag träffade er kära vänner :( I love you.
I could stay awake just to hear you breathing
Första dagen på den bästa terminen någonsin, hoppas jag.
home again.
Äntligen känner jag att jag oxå har något betydelsefullt i mitt liv som jag är stolt över och längtar till. Min Marcus är så bra, du är fantastisk min lilla pöjk. Jag saknar dig redan! <3
hjärta
Det här känns bra, vad tänkte jag egentligen? Det kanske var bra att du gjorde som du gjorde för annars kanske jag inte hade insett det. <3
load your gun, it takes a lot to pull the trigger.
Jag kommer på mig själv med att vara arg bland. Arg för att du lämnade mig och arg för att du får mig att må så här men sen får jag skuldkänslor för jag vet att du inte kan göra något åt hur du känner vilket får mig att må ännu sämre. Vid det tillfället så tänker jag att det bara är mitt fel, bara mitt. Om jag bara inte trott på orden ur hans mun och jag bara inte handlat efter hur ajg känt i flera månder och lyssnat på mitt hjärta, för det gjorde jag inte även om jag trodde det. Det som fanns kvar var bara efterlämnade känslor som jag aldrig fått en chans att slänga bort, det fanns inget avslut på det jag en gång hållt så hårt vid. Jag skapade det avslutet, jag tog reda på att jag inte kände något längre men tyvär kostade det mig så mycket mer än det var värt. Det som suger så hårt är att jag vet att om du fanns här nu så skulle jag inte må som förut. Han var det största spöket då och nu finns inte dom känslorna kvar. Om du fanns här skulle jag inte må så här. Då skulle jag vara glad och vilja leva, just nu vet jag inte vad jag vill och jag vet ju att inte veta vad jag vill leder bara till dåliga saker.
stitches
F*ck
Gratis smink från kicks!
Rubrik
Det här är tråkigt, jag vill inte sitta hemma med min griniga pappa hela dagen.
Så fort han blir irriterad på något så är det som att jag inte bor här längre, då är det hans hus och inte mitt, mitt rum är inte ens mitt, det är hans och han ska bestämma hur det ska vara i mitt rum.. Förlåt för att jag är 17, arbetslös och inte har råd att flytta hemifrån.
Enligt honom så är det enbart mitt eget fel att jag är arbetslös och det är enbart mitt fel när jag mår dåligt eller till och med är sjuk. Antingen rör jag för lite på mig eller så är jag hemma för lite eller städar för lite eller städar fel eller beter mig dåligt.
Jag kommer nog fan inte på en enda gång min pappa har varit stolt över mig sen jag slutade på basketen och nu har vi absolut ingenting gemensamt längre.
the taste of her cherry chapstick
tabasco i ögonen.
Du verkar tro att mina intentioner var något helt annorlunda än vad det var, jag har gjort dig ledsen och det gör mig ledsen.
Att framstå som en iskall bitch är inte något jag vill, det är inte något jag är. Det vet alla som känner mig och det kanske är problemet, vi känner inte varandra and thats a fact. Du nämner mig vid namn så då kan ju lika gärna jag göra det Marcus Goffe.
Bara för att jag har sårat mig själv och blivit sårad för en tid sedan och inte kunnat släppa och gå vidare betyder inte det att jag är ett svin, för det är vad du får mig att framstå som. Är det vad du ser mig som? Isf så var det ju inte värt att få mig att må dåligt för det, för det har jag gjort. Under hela tiden har jag mått dåligt för att jag inte visste vad som blev bäst. Att lura mig själv och försöka få något att funka när inte det gamla är över än. Eller att släppa dig och koncentrera mig på att komma över det gamla. Jag har tänkt på det varje dag och haft samvetskval och oroat mig och varit ledsen men du verkar inte förstå det. Du tror att bara du går sårad ur det här men nej. Jag har avslutat något och kommer aldrig få veta hur det kunde bli och det gör ont. jävligt ont.
Inte bara du mår dåligt och jag mår inte heller bara dåligt av just det här, och att se dig själv som det enda offret här tycker jag är fel. speciellt när du utmålar mig som boven i dramat för jag vet faktiskt inte hur jag kunde göra annars.
Förlåt för att jag älskar en annan, vad mer kan jag säga?
en gris var trött och då åkte han till London och blev pig.
jag trivdes bättre i dina ögon.
Nu kommer den där perioden på året då det knappt spelar någon roll vad man gör med håret på morgonen, för fukten i luften knasar till det ändå.
När det är jätte kallt på morgonen och sen kan bli alldeles varmt och soligt på dagen. När man går till bussen i mörkret och går ut från skolan i skymningen.
Nu kommer tiden då man sitter i busskuren och fryser och vattendroppar ligger ovanpå och glittrar av de gula ljusom från gatlyktorna. Tiden då man aldrig går rätt klädd och drömmer sig bort för mycket. När man ska ligga under täcket och titta på tv och mysa med någon som fryser lika mycket som en själv. Tiden som känns alldeles för mörk och ensam och fylld av krav.
men fan vad snygg jag ska va..
jag älskar höst kläder.
fan
mr heartbrake..
Nu känner jag mig som dig och faktiskt, jag trodde det skulle kännas värre...
