winnerbäck på zinken
Förutsättningarna var de sämsta, jag hade feber, hade sovit fyra timmar, ont i huvudet och ögonen, mensvärk och illamående. Regnet öste ner och praplyerna var vi tvugna att lämna utanför, alldeles för lite tak att gömma sig under, för lite kläder, inte riktiga skor.
Trots detta lyckades Lars Winnerbäck göra det värt mödan av att sitta under en soppsäck två personer på blött gräs, att stå dyngblöt och kall och äta en hamburgare som mer liknade en macka och vänta i timmar. Jag älskar honom och någon dag ska jag gifta mig med honom!
Trots detta lyckades Lars Winnerbäck göra det värt mödan av att sitta under en soppsäck två personer på blött gräs, att stå dyngblöt och kall och äta en hamburgare som mer liknade en macka och vänta i timmar. Jag älskar honom och någon dag ska jag gifta mig med honom!
där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du
inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig
nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
my hand don't fit in his just like it did in yours.
det kommer den aldrig göra.
AleaKim Kungsträdgården på onsdag kl 17.40
12stitches kungsträdgården på torsdag kl 17.40
så ser min vecka ut för stunden..
a brain full of shit.
Jag har tänkt mycket på dig idag och igår såg jag till och med en hel film där huvudpersonen hette som du. Det har jag inte klarat innan, har bytt kanal så fort någon har sagt namnet.
Jag vet inte vad som gör dig så speciell egentligen, jag menar du är inte världens snyggaste och verkligen inte världens bästa pojkvän med hur mycket tid som helst över. Det var nog den där speciella insidan. Det där klicket som bara hände, att jag kunde prata med dig om allt, till och med saker jag inte pratade med mina närmaste vänner om. Det där att du kom till mig när jag var ledsen och bara kramade mig. Den tryggheten du gav mig. Den där känslan av att bara du fanns där så fanns det viktigaste hur mycket annat som än fattades så skulle jag överleva.
Nu finns inte det där, du. Nu finns inte det där viktigaste och vad skulle hända om allt annat också försvann? Jag har inte så mycket vilja så att jag skulle klara det. Hur stark du än säger att jag är så kan jag helt ärligt erkänna och säga till hela världen att jag är kaos utan dig. Du fick mig att fungera även om jag inte fungerade så bra.
Hur tar man sig ur något sånt här? Hur hittar man någon annan att ge sitt hjärta till när det i princip inte finns kvar? Det tog mig 16 och ett halvt år att hitta dig. Hur hittar man någon som passar en lika bra igen? Finns det ens flera sådana eller är det här it? Är det kört nu? Min enda chans på sann kärlek och jag sumpade det? Frågorna tar ju aldrig slut och det fåniga är att ingen i världen har ett svar på dom. Ingen i världen kan veta det säkert. Det enda man någonsin kan veta säkert är hur man själv känner, ibland inte ens det. För dig så vet jag och jag vet hur det kommer vara ett bra tag framöver. Jag borde nog ge upp drömmarna om kärlek ett tag för som alla sagt till mig "när man inte letar så dyker det bara upp", precis så blev det ju. Borde kanske göra så igen.. Det är ju egentligen inte så svårt med tanke på att du är den enda jag vill ha...
Där ser ni Kaos...
Jag vet inte vad som gör dig så speciell egentligen, jag menar du är inte världens snyggaste och verkligen inte världens bästa pojkvän med hur mycket tid som helst över. Det var nog den där speciella insidan. Det där klicket som bara hände, att jag kunde prata med dig om allt, till och med saker jag inte pratade med mina närmaste vänner om. Det där att du kom till mig när jag var ledsen och bara kramade mig. Den tryggheten du gav mig. Den där känslan av att bara du fanns där så fanns det viktigaste hur mycket annat som än fattades så skulle jag överleva.
Nu finns inte det där, du. Nu finns inte det där viktigaste och vad skulle hända om allt annat också försvann? Jag har inte så mycket vilja så att jag skulle klara det. Hur stark du än säger att jag är så kan jag helt ärligt erkänna och säga till hela världen att jag är kaos utan dig. Du fick mig att fungera även om jag inte fungerade så bra.
Hur tar man sig ur något sånt här? Hur hittar man någon annan att ge sitt hjärta till när det i princip inte finns kvar? Det tog mig 16 och ett halvt år att hitta dig. Hur hittar man någon som passar en lika bra igen? Finns det ens flera sådana eller är det här it? Är det kört nu? Min enda chans på sann kärlek och jag sumpade det? Frågorna tar ju aldrig slut och det fåniga är att ingen i världen har ett svar på dom. Ingen i världen kan veta det säkert. Det enda man någonsin kan veta säkert är hur man själv känner, ibland inte ens det. För dig så vet jag och jag vet hur det kommer vara ett bra tag framöver. Jag borde nog ge upp drömmarna om kärlek ett tag för som alla sagt till mig "när man inte letar så dyker det bara upp", precis så blev det ju. Borde kanske göra så igen.. Det är ju egentligen inte så svårt med tanke på att du är den enda jag vill ha...
Där ser ni Kaos...
winnerbäck på zinken och en trött och sjuk Hanna.
nu sitter jag här. klockan är nio över två och jag ska upp om tre timmar och femtioen minuter.. jag kan inte sova. Har haft feber hela dagen och väldigt ont i ögonen vilket innebär att jag har "kurerat" mig hela dagen genom att sova, sova och äta choklad och mer sova, inte konstigt att jag inte sover nu! jag kommer vara redigt trött i morgon de känner jag på mig men wtf, de gick ju på wtai, fast då hade jag ju iof inte feber 8-) men aja.
things change and we move on.
Idag när jag tittade på american idol så kom jag att tänka på när jag var mindre. en tjej sjöng en låt som påminde väldigt mycket om den musiken jag lyssnade på då. Smöriga kärleks "jag ska älska dig föralltid" låtar och jag kom ihåg hur jag brukade sitta ensam på mitt rum och drömma mig bort och naiv som jag var trodde jag att så kommer det bli för mig, jag kommer hitta den där speciella personen och vara lycklig, "until forever" som dom sjöng.
Nu har krlekslåtarna bytts ut mot lite annorlunda kärlekslåtar. Istället för att handla om hur härlig kärleken är så handlar de om tiden efter, hur det känns när man blivit sårad, hur man försöker komma över någon och hur man vill få någon tillbaka och nu sitter jag aldrig ensam i mitt rum och lyssnar på musik och tänker längre för då blir jag bara ledsen. Jag tänker inte längre framåt på vad som kommer komma utan jag tänker bakåt, på minnen och på saker jag aldrig mer kommer få uppleva.
Att allt kan ändras så pass mycket förundrar mig..
Nu har krlekslåtarna bytts ut mot lite annorlunda kärlekslåtar. Istället för att handla om hur härlig kärleken är så handlar de om tiden efter, hur det känns när man blivit sårad, hur man försöker komma över någon och hur man vill få någon tillbaka och nu sitter jag aldrig ensam i mitt rum och lyssnar på musik och tänker längre för då blir jag bara ledsen. Jag tänker inte längre framåt på vad som kommer komma utan jag tänker bakåt, på minnen och på saker jag aldrig mer kommer få uppleva.
Att allt kan ändras så pass mycket förundrar mig..
jag är inte sjuk.
Det här är ju bara för jävligt, jag kallsvettas som bara den, har ont i ögonen och orkar egentligen inte göra någonting, håller jag på att bli sjuk lagom till winnerbäck?! NEJ jag vägrar! nu ska jag tvätta ansiktet och sminka mig och fixa håret och sen ska jag bannemig göra någonting för jag vägrar vara sjuk!
jag behöver tid. där ljög jag, jag vet precis hur det här kommer sluta..
dashboard confessional
My hopes are so high that your kiss might kill me,
So won't you kill me, so I die happy?
My heart is yours, to fill or burst,
To break or bury, or wear as jewelry.
Whichever you prefer.
Hands down, this is the best day I can ever remember.
I'll always remember the sound of the stereo,
The dim of the soft lights, the scent of your hair,
That you twirled in your fingers.
And the time on the clock when we realized it's so late.
And this walk that we shared together.
The streets were wet and the gate was locked,
So I jumped it and I let you in,
And you stood at your door with your hands on my waist,
And you kissed me like you meant it,
And I knew that you meant it.
That you meant it, that you meant it.
And I knew that you meant it, that you meant it.
So won't you kill me, so I die happy?
My heart is yours, to fill or burst,
To break or bury, or wear as jewelry.
Whichever you prefer.
Hands down, this is the best day I can ever remember.
I'll always remember the sound of the stereo,
The dim of the soft lights, the scent of your hair,
That you twirled in your fingers.
And the time on the clock when we realized it's so late.
And this walk that we shared together.
The streets were wet and the gate was locked,
So I jumped it and I let you in,
And you stood at your door with your hands on my waist,
And you kissed me like you meant it,
And I knew that you meant it.
That you meant it, that you meant it.
And I knew that you meant it, that you meant it.
summer skin
min kropp lämnar mitt skinn, eller snarare mitt skinn lämnar min kropp. jag bara ömsar och ömsar och den fina solbrännan jag hade för två veckor sedan är nästan borta... hur gör man för att få bort skinnflagor från kroppen för hur mycket jag än gnuggar så blir det bara mer och mer..
baksmälla utan bak..
idag har jag så ont i huvudet, fast det är mer i ögonen jag har ont.. Att flytta blicken från en punkt till en annan gör grymt ont så nu har jag tagit två alvedon och tänker ta ett avslappnande bad för att försöka få värken att försvinna. Det känns som att det är så här en riktigt ordentlig baksmälla borde kännas det konstiga är bara att jag inte intog en droppe alkohol igår. Jag var på bio och drack vatten..
jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt.
Ända sedan för tre år sen (tror jag att det är) så har jag velat ha ett annat liv, inte vilket liv som helst utan någon utav deras. På den tiden så var det på grund av en viss pojke men nu har det ändrats. Jag är så trött på mitt eget liv och det har jag nog varit rätt länge. Känns som att ingenting förändras och under hela den här tiden så har jag sett bilder, hört om och faktiskt varit lite involverad i det livet jag vill vara en del av, men aldrig på det sättet som jag vill.
Det verkar som att det dom gör är så mycket roligare även om det är samma sak som jag gör. Jag vet att det säkert inte är så och att det är nog min hjärna som spökar men det känns som att dom är i en annan klass, har roligare, är snyggare och får alla snygga killar.
Jag skulle bara väöldigt gärna vilja vara nöjd med mitt liv för en gångs skull och inte vilja vara en del av någon annans. Jag vill vilja leva mitt liv.
sex and the city.
- good guys screw you over, bad guys screw you over,
- yeah and the rest of them dont know how to screw you at all!
fy fan jag grinade typ fem gånger. Men bra var den allt.
- yeah and the rest of them dont know how to screw you at all!
fy fan jag grinade typ fem gånger. Men bra var den allt.
Melissa Holt - Hanna
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
jag har sagt allt för många gånger.
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur
jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här.
Nu är jag så jävla trött på det här, så jävla trött på dig och på mig, så jävla trött på att inte kunna glömma, på att se saker spelas upp under ögonlocken. Så jävla arg på mig själv för att jag kunde vara så blind och för att jag är så otillräcklig. Så jävla ledsen för att jag inte klarade av att behålla det. Så jävla arg för att jag inte klarar av att göra det här. Så jävla irriterad för att det aldrig tar slut och så jävla rädd för att det ska komma tillbaka. Jag tror jag behöver lite tid för mig själv...
falling leaves.
Nu är jag rädd, rädd för att känna så igen. tåren som rinner ner frå ögonvrån och lämnar en blöt liten fläck på kudden. andningen blir snabbare och snabbare. sömn är det inte tal om. saker som påminner, hela tiden.
Nu kommer hösten, hösten var vår tid, datumen var våra datum. det kommer skära så mycket, lämna så många ärr, igen. utan att ens någonting händer, för det är just det, att ignenting händer. Jag behöver att någonting händer annars kommer det här inte fungera...
Nu kommer hösten, hösten var vår tid, datumen var våra datum. det kommer skära så mycket, lämna så många ärr, igen. utan att ens någonting händer, för det är just det, att ignenting händer. Jag behöver att någonting händer annars kommer det här inte fungera...
hello goodbye.
Ibland när allt blir dimmigt, när jag fastnar i min egen snurrande värld och mina egna tankar och funderingar är det enda som finns i mitt huvud, det är då jag saknar dig som mest, det är då vår tid spelas upp i mitt huvud och det är då det gör för ont och jag gråter men trots det så klarar jag mig. Det fanns en tid då jag inte trodde att det skulle gå, varken med eller utan dig, sedan fanns det en tid då jag inte trodde att det skulle gå utan dig. Nu är det en tid då jag tror att jag kommer klara det. Jag tror att allt kommer bli bra utan dig och jag vill att det ska bli bra utan dig. Förut har jag alltid önskat att det ska bli bra med oss men inte längre. Nu är det enda jag önskar att det blir bra utan dig.
och jag missar backyardbabies idag, jävla skit! Jag hatar att glömma bort sånt!
och jag missar backyardbabies idag, jävla skit! Jag hatar att glömma bort sånt!
Bajs.
idag känns det bajs, jag vet inte vad som känns bajs men något är det, kanske är det att jag saknar dig och dig, att du inte kommer kunna komma hit, att jag aldrig mer kommer få träffa dig och att jag aldrig mer kanske kommer vilja träffa dig även om det går. just nu är det bajs bara, tårar som vill fram och en jag som inte vill släppa fram dom...
kom hit!
Faktiskt, så saknar jag dig...
pys iväg.
nu är jag hemma på riktigt efter att ha varit på goland, i tylösand och båstad. visst har jag haft trevligt men det är skönt att få komma hem, sova i min egen säng och veta precis vad som finns var osv men ändå så längtar jag bort härifrån. När man är borta så glömmer man, man tänker inte på allt det vanliga som är jobbigt, allt som gnager och som finns här hemma. så fort jag kom in till stan igår så fanns det saker som påminde mig, kajen, slussen, till och med min egen säng. Jag bara önskar att man kunde bestämma vilka tankar och känslor som får finnas kvar i huvudet och vilka man får sticka hål på. allt skulle bli så mycket lättare då..
far far away.
jag vill att långt borta ska vara nära. Att chansen inte ens finns där är kanske det som gör det så bajsigt. att jag vet att det aldrig någonsin skulle bli så. även om det med all sannolikhet inte skulle bli så annars heller så suger det att man aldrig får veta eftersom att långt bort faktiskt är långt bort...
