Asskickingidiot

och i morogn är jag tvungen att tänka tillbaka, tänka på alla gånger där högt uppe i ditt rum, när jag sett dig spela, sjunga, skratta, bara vara du. Jag blir tvungen att tänka för att jag är tvungen att se, jag kommer inte kunna låta bli att titta, även om jag skulle vilja. Jag kommer vara tvungen att se på något som skapat dig, som gjort dig till den du är idag och jag vet inte om jag ska känna kärlek eller hat mot denna. Det är så mycket jag älskar och så mycket jag hatar, vad gick fel? Jag vet inte vad jag känner mest längre, kärlek eller hat, eller är det så att både kärlek och hat är en blandning av varandra, att man inte kan älska utan att hata och inte hata utan att älska? Jag vet inte om jag klarar det här, men jag blir väl tvungen, men jag vet inte om jag vill klara det. Alla frågar mig var min livslust är, vad som händer. och jag har faktiskt inte en aning, just nu känner jag ingen lust till någonting. jag har ingen anledning till att gå till skolan, Jag har ingen anledning till att gå upp på morgonen för det händer ändå ingenting som jag inte gjort förut och jag har ingen anledning till att gå och lägga mig för jag har inget jag vill vara pigg för. Hur orkar man när man inte vill någonting längre? Dina ord som inte finns längre känns 1000 gånger mer än världens alla nålar och knivar. Ingenting hjälper längre.

Förlåt för att jag inte kan vara den du vill att jag ska vara, för att jag inte kan låta dig bara vara men, om det är det du vill, så säg det.
Förlåt för att jag inte kan vara en sån vän som du känner att du vill ringa istället för en som du känner att du kanske borde ringa nu för att det var länge sen. En vän som du känner att du inte vill vara utan istället för en vän som du känner är en bonus om du får träffa.
Förlåt för att jag finns, men jag ska nog inte göra det för dig längre kanske men du ska veta att det har aldrig gjort så ont att lämna någon för mig som att lämna dig S.

Nu är jag trött på det här, jag är trött på er, trött på mig, trött på allt. Jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt.

jag fattar inte vad jag gör för fel.. Jag är en idiot.

nån random dag.

jag är ledsen för att jag inte kan ge dig det du vill ha.

rolig dag.
Jag vet att det är jag som kräver för mkt, men det är bara jag som får lida för det, men jag vet oxå att någon random dag aldrig kommer. Jag vet inte vad jag ska tro.. jag älskar dig, har aldrig älskat någon så här förut och ´tvivlar på att det kommer bli så igen.. förlåt men de funkar inte längre.. besvikelser besvikelser bevsikelser.
Den som inte vet förstår inte, så är det bara och inte ens du som orsakat det mesta vet, så inte ens du förstår.
förlåt..

idag ska jag äta middag hemma hos markus för han är ensam hemma :) det ska bli mysigt för det var länge sedan vi sågs nu
min lilla brat <3 ;)

blanktecken

vad har jag att förlora? ingenting egentligen, för vi är ingenting mer än personer som säger hej till varandra och umgås tillsammans med andra. Jag har redan sagt det, så varför inte förtydliga att jag faktiskt menade det?  Fast nej, nu är jag lite depp för jag vet inte hur jag ska känna, jag vet inte om jag vågar känna efter riktigt.. Jag vet inte om jag vill, men förr eller senare kommer jag göra det, känna efter och då kommer det gå åt helvete för mig själv med mina känslor det känner jag redan nu.

It's not in the way that you hold me
it's not in the way you say you care
It's not in the way you've been treating my friends
It's not in the way that you stayed till the end
It's not in the way you look or the things that you say that you'll do

Hold the line, love isn't always on time, oh oh oh
Hold the line, love isn't always on time, oh oh oh

It's not in the words that you told me, girl
It's not in the way you say you're mine
It's not in the way that you came back to me
It's not in the way that your love set me free
It's not in the way you look or the things that you say that you'll do

Hold the line, love isn't always on time, oh oh oh
Hold the line, love isn't always on time, oh oh oh

It's not in the words that you told me
It's not in the way you say you're mine
It's not in the way that you came back to me
It's not in the way that your love set me free
It's not in the way you look or the things that you say that you'll do

Hold the line, love isn't always on time oh oh oh
Hold the line, love isn't always on the time
Love isn't always on time

Hold the line, love isn't always on time
Love isn't always, love isn't always on time
Hold the line, love isn't always on time
Love isn't always on time
Love isn't always on time
Love isn't always on time oh oh oh

jag vet inte.

ååååh! jag ska aldrig mer bli full. nu har jag fått svar, det var inte det svaret jag ville ha, det var inget svar. Inget alls och det kan förklara mycket ibland.
Jag är dumhuvud.

Jag tror att jag förväxlar känslor, jag tror att jag tycker om känslan, hoppet man har när man är kär, jag tror att det är det jag känner, jag vill tycka om någon och nu råkade det bli du för att du är en sån som jag skulle vilja ha, även om jag inte har den blekaste aning om ifall det är just dig jag vill ha. Jag känner kärleken till kärlek, inte kärlek för dig, det här kan säkert misstolkas för jag är ju väldigt intresserad av dig, och det jag har fått uppleva av dig har ju bara varit bra saker, det är nog därför det är så lätt att börja tycka om någon så fort, för att man bara har sett de bra sidorna, det finns inget negativt att tänka om människan, inga nackdelar, inga brister. Jag vill tycka om dig och ja, jag vill känna såhär, så jag tänker inte försöka få mig själv att gå tillbaka till att känna ingenting, för det är till och med mer hemskt än att älska någon som man aldrig kan få, så ja, jag tycker om dig.

jaha, idag gick jag in i väggen bokstavligen talat, eller mer hoppade in i den efter en faktiskt, rolig gympa lektion så nu har jag skadat knät och har gnällt hela dagen, Shila är nog rätt trött på mitt gnällande nu. haha
Jag hade nog en liten turdag idag I think, mitt lag vann både på killerboll och basket, fast basketen måste jag ju säga att jag förde oss till vinst i ;) för det var ju då jag som gjorde alla poängen, utom fyra satta poäng som shila och ida gjorde.
Förutom att jag saknade alla små fotknölar i våran klass som låg hemma och hade provsjukan idag så har det varit en bra dag, ganska mysigt när bara 5 st från klassen är i skolan varav en undviker alla oss andra ;) haha.
Bra dag iaf.

+ att jag bara har rökt två cigaretter idag, fast det var ju dock inte frivilligt ..

Mitt hjärta dunkade lite extra när du gick förbi.
Det slog lite volter när det såg ut som att du inte riktigt visste var du skulle titta.
Mitt hjärta växte en storlek när du log sådär gulligt nervöst.
Jag blev lite rädd när jag kom på det, men vad finns det att vara rädd för? Ingenting är svaret, absolut ingenting.
Jag bara tycker om dig lite, så är det nog och ja, jag har en plats kvar i mitt hjärta att fylla, så varför inte täppa igen tomrummet lite? Det tycker jag låter som en bra ide!

Jag förstår inte vad jag, vi tänkte med på den tiden. Jag ångrar det så mycket, jag ångrar att jag aldrig mer kommer ses som en människa av dom där människorna, egentligen inte för att jag har gjort något fel egentligen tror jag, men dom är så instängda i sin egna lilla värld, för det är precis vad den är, en egen värld som inte tycker om att släppa in människor som inte är från den världen. Jag vet inte, dom kommer säkert växa ifrån det förr eller senare men just nu är det bara dom som gäller och är viktiga. Jag vet inte varför det känns så här för egentligen har dom säkert ingen aning om vem jag är, jag är säkert bara fånig som tror att dom ens vet vem jag är, men det känns fortfarande som att man ibland får blickar, och det känns som att dom vet det. Jag kommer vara skadad för livet av en liten kommentar från en då obetydlig människa.
Jag släppte mitt hjärta för lätt på den tiden, ni kanske tror att allt bara var inbillning, men det gör fortarande ont, jag vet att jag är konstig men på något sätt så gör det ont, delvis kanske det är för att jag blev utnyttjad och framförallt försökte folk att utnyttja mig, utan att jag förstod det, och även om det var jag som blev utnyttjad så var det jag som fick ta på mig skulden för det, eller så var det för att jag efter att jag hade förstått trodde det om alla.
Den vintern var så jävla rolig men den har lämnat så jäva många spår som jag helst av allt vill sudda ut. Jag tror inte att jag har förstått förut hur mycket det faktiskt tog på mig, hur det tar på mig att gå i samma skola som dom som jag faktiskt har trott bra om men som förmodligen inte ville något, som har försökt men utan bra tankar bakom det.
Jag är så trött på att bli behandlad som en sak, trött på att bli behandlad som en engångsvara, använd en gång och sedan slängd i ett hörn utan att någon ens kommer ihåg att den fanns.
Nu ska jag sluta att tro det bästa om folk, jag ska ta dom för vad dom är. Jag vill inte få ont igen, i alla fall inte på grund av min egna hjärna och mitt egna tankesätt.

Stockholms stad var vackrare än någonsin i går kväll.
Jag satt på pendeln och såg det röd orangea ljuset och blev helt hänförd. Världen kan faktiskt vara vacker, och stockholm kan vara rätt underbart.

Vi lever tillsammans men ändå inte.
Vi andas samma luft men ändå inte.
Vi lever på samma sätt men inte likadant.
Vi har samma känslor men vi känner inte likadant.
Vi är nära varandra men ändå så långt ifrån.

Hur länge kan vi simma i samma vatten utan att stöta på varandra?

Jag vet att jag inte känner som jag kände förut, men jag ljuger om jag säger att jag inte saknar att få ligga i din säng och hålla dig i handen och känna din lukt. Jag saknar sättet du såg in i mina ögon. Jag saknar det vi var, fast jag vet att vi är bättre så här. Jag tänker inte vara hemlighetsfull för alla vet redan vem jag menar, eller så har ni två stycken att välja mellan, men jag menar simon, finaste simon, min bästa kill kompis. Den som är mest lik mig på insidan, när vi är ensamma med varandra, då är vi perfekta. perfekta som bästa vänner. När vi inte behöver tänka på vad vi är, när vi inte behöver försöka vara något som vi faktiskt aldrig varit och aldrig kommer att bli, då är vi bäst.
Men jag saknar ändå det som var så fel, för några ögonblick kändes så rätt, några ögonblick kommer jag ALDRIG att glömma och jag kommer alltid komma ihåg dig som den du alltid varit för mig, du vet redan vad jag menar med det.

Ja mamma, jag är dålig, jag är inte den du vill att jag ska vara. Face it.

Jag förstår inte att livet bara går vidare, du lever som om ingenting har hänt, som att jag inte fanns medans jag lever i det förflutna, ibland fortfarande med dig.

Jag gjorde det igen, jag stannade kvar, jag bara sket i allt och stannade kvar.
Man kanske tror att det är det bästa man kan göra, för att slippa allt. och visst, det gör man, tills man vaknar. När man sedan vaknar och går omkring själv hemma utan att ha någonting att göra, då har man för mycket tid, tid att tänka och samvetet hinner i kapp en, Hur mycket man missar i skolan, att man missar solskenet för det är inte ens någon ide att göra sig i ordning för att gå ut i det fina vädret för det lär redan hinna bli mörkt innan man kommer utanför dörren. Man tänker på allt man förlorat och allt man aldrig har haft. Då kan man bara gömma sig under täcket igen.
Jag gör såhär, fast jag vet vad som kommer. Jag vet inte hur jag ska bryta cirkeln. Jag är inte tillräckligt motiverad tror jag.
Hur gör ni för att bli motiverade? För att palla gå upp varje morgon, för att orka konfrontera alla svårigheter. Är jag för svag?
Jag ser mig inte som en svag människa, borde jag det? Jag har ju trots allt klarat allt hitills, och ja, det har varit mycket skit att klara av.
Kommer jag komma till en punkt då jag faktiskt inte orkar alls längre? Då jag inte kommer klara en enda dag i skolan för att jag sover för lite, eller inte ens klara av att vara med mina vänner för att jag inte känner att jag orkar ta mig hemifrån? Att det inte känns värt det?
Jag vet inte vart jag vill vara, jag försöker desperat hitta på saker att göra så att jag ska slippa vara hemma när min mamma kommer hem, för jag vill inte prata med henne för jag vet att hon är besviken.
Jag vill inte vara hos min pappa, för han är oxå besviken, och när han är besviken så skriker han. Min pappa är världens bästa pappa, men när han skriker, skäller på mig, för att han inte förstår, för att han inte vet vad han ska göra, då är det inte min pappa längre, då hatar jag honom.
Jag vill inte vara med er för jag känner mig inte som en del av er, bara en extra arm.
Det känns som att alla jag har någonting att göra med har ersatt mig med någon. Nu förtiden lyckas jag alltid bli det tredje hjulet. Jag vill inte vara det tredje hjulet längre, jag vill oxå ha någon som föredrar mig och bara mig.

Egentligen är det väl inte så farligt, jag har er ändå kvar, jag är nog bara larvig, men det skulle kännas bra att för en gångs skulle få vara någons igen, få vara någons andra del, som jag har varit förut. En bästa vän, flickvän.. För just nu känner jag mig bara som ingenting.

Hur gör ni? Alla ni som vaknar och inte känner för att gå upp, ni som bara vill dra täcket över huvudet och ligga kvar så föralltid, Ni som ändå går upp, som kommer till skolan i tid varje dag, hur gör ni? För när jag känner så, då stannar jag kvar, och det händer allt för ofta, det kan jag lova.

Kan inte dom som läser min blogg lägga en kommentar på något inlägg så att jag vet vilka ni är:P för jag har faktiskt inte en aning om vilka det skulle kunna vara som är intresserade av min lilla blogg?:P haha

Du kan få mig hur lätt som helst
något så simpelt som att du håller mig hårt,
blås på det onda, ta bort allting svårt

Åh kärlek, var inte kärlek
menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få?

När man träffar en sån person så måste man välja, man måste välja om man ska klara det eller inte, man måste välja vad man vill vara med honom. det går inte att bara låta känslorna rinna ut i sanden för det gör dom inte, aldrig. Man måste bestämma sig, för han kommer inte ändra sig än på ett tag. Man kommer inte må bra för ens man har bestämmt sig för vad man är med honom, det kan inte han bestämma. Om det är hans flickvän du vill vara, då kan du välja att vänta på honom, leva som hans flickvänutan att han lever som din pojkvän, för tro mig det kommer du göra. Även om du inte kommer ringa honom varje kväll så kommer du sitta och tänka på vad du skulle säga till honom om det kom upp "dolt nummer" på mobilskärmen och du svarade, du skulle skriva blogginlägg om hur mycket du älskar honom. Du skulle avstå från andra för att ingen är lika bra som honom. Det är inte värt att leva som en låtsatsflickvän till någon som vill precis det, han vill ha dig, oss men vill vara fri att göra precis vad han själv vill. Han beskrev sig själv för mig en gång för länge sen, han beskrev sig som en mört, han fastnar på kroken jätte lätt men han spottar ut den lika snabbt igen.
Han är rädd våran lilla mört, så fort han känner att han håller på att fastna i ett förhållande så känner han sig inträngd i ett hörn och hittar på alla möjliga ursäkter för att det inte skulle funka. Eller så hör han bara inte av sig, så har han gjort mot mig, tre gånger. Han har varit lika ledsen varje gång, Förstår ni tjejer, han har gråtit framför mig! jag tror att han grät för att han var besviken, besviken på sig själv, att han inte kan få något att fungera, han tycker inte om sig själv så mycket som det framstår som, han är arg på sig själv för att han inte kan få något att fungera, att han alltid sabbar allt som han uttrycker sig. Tro nu inte att jag försvarar allt han gjort mot alla er, oss, mig. Men om inte jag försvarar honom för mina kompisar, vem ska då göra det? alla mina kompisar hatar honom nu, men jag vill fortfarande ha honom i mitt liv, vad gör man då? man försvarar honom.
Men ta mitt råd, bestäm dig/er. Låt inte honom styra ert liv, visst jag kan inte säga att jag har släppt honom helt. Men ajg har accepterat att han är som han är och att vi aldrig kommer bli mer än vi som i vi är kompisar. men det räcker för mig för jag har sagt det så många gånger förut. Det enda jag egentligen behöver av honom är att han finns där, att han är min vän, att jag KAN ringa honom om jag vill. För jag älskar honom och jag vet att ni förstår hur det känns att älska john tucker.

Det är dom här svackorna som är jobbiga, man sitter och bygger höga murar runt sig själv för att slippa visa hur jobbigt det är för jag har lärt mig nu att allt blir bara värre av att visa, visa sig svag och visa att man inte mår helt bra. Alla mår dåligt ibland, men om jag gör det så ska det förstoras upp och bli till ett världsproblem, min värld går inte under, jag har klarat det förut, jag behöver bara lite tid för att smälta allt, komma över allt som hänt, för även om inte många vet så är det en stor grej, i alla fall för mig, det tog på mig, tog på min styrka och mitt humör. Jag förlorade mycket och vann inget. Mitt liv blev helt annorlunda, och jag trodde inte att jag skulle kunna göra en sådan sak, jag svek inte bara andra människor jag svek mig själv, och du svek inte bara mig du svek dig själv, igen.
Även om jag mått jävligt dåligt på grund av det här så är jag glad att det hände, jag är glad att jag faktiskt fick den tid med dig som jag hade, och nu pratar jag inte om den som jag förlorade, utan den jag vann för att sedan gå tillbaka till det som var. Jag är glad att du sa som du sa, du fick mig att vara glad, det var precis som en film, jag har upplevt en film, en riktig scen som man sitter och gråter till, av lycka eller av sorg, eller av båda, men just i det ögonblicket som du höll dina armar om mig och jag kände dina läppar mot mina, då var jag lycklig, lycklig som jag aldrig varit förut.
Jag kommer fortfarande tänka på dig varje gång jag är i slussen, mariatorget, vid bänken och tanto men jag kommer vara glad, för jag vet att du finns kvar, jag vet att jag får ringa dig om jag vill, jag vet att jag alltid kommer stå vid din sida, som din vän. Jag kommer alltid älska dig och göra allt för dig, du är den person som förändrat mitt liv mest, både på bra och dåliga sätt, det går inte att komma ifrån, det går inte att förändra och ingen kommer kunna ta den platsen som du faktiskt alltid har haft och alltid kommer att ha i mitt hjärta, för du är speciell älskade vän.

ska jag skriva ditt namn här? namnet på dig som jag tycker om, så får du det bekräftat? eller? jag vet inte.. det kan ju bli så fel, eller rätt?
Säg vad jag ska göra! gaaah!

Jag vill inte sakna, jag vill inte bli svartsjuk på något som inte är mitt längre, som jag inte har någon rätt att bli avundsjuk på. Hur kan det vara så lätt att lämna mitt liv men så svårt att lämna mitt hjärta? Eller glömde du bara bort att lämna tillbaka något du lånade ett tag? för om det är så vill jag gärna ha tillbaka det, du har ingen användning för det längre. Du vill inte ha det, så varför är det så svårt att lämna tillbaka det?
Så länge du håller fast i mitt hjärta kommer jag aldrig kunna vara din vän.

Jag är förvirrad, för jag har sagt de förut och jag säger det igen, jag kan inte läsa dig.
Det känns som att jag kanske bara ska ge upp, då riskerar jag ingenting, men hur fegt är inte det? Om sanningen ska fram så vill jag ju ha dig, vet du inte det eller bryr du dig bara inte? Det är de jag undrar.

Nu har jag paxat en plats i tobbes bil ;D så jag ska åka med honom och max och några av hans kompisar till peace and love i sommar! fan vad nice!
nu är det bara biljetten som saknas.
Jag hoppas att emmeloj oxå ska dit :)

Ibland vill jag bara kasta mig tillbaka i det gamla för jag är rädd för vad som kommer, jag är rädd för att lämna det enda jag faktiskt känner till, vad jag är van vid att känna. Nya saker skrämmer mig.

AAAAAH!
Jag skulle inte ha tittat på peace and love sidan, för nu vill jag verkligen dit! JAG SKA DIT! så fort jag får pengar springer jag och köper biljett, även om jag måste åka ensam!
Nu ska jag bara skrapa ihop 1300 kr cirkus.. -.-

Förjävla rolig bild lektion idag! Det var till och med värt att gå upp för alla 84 (?) trappsteg för lektionen ;D
Happy day.

Nu när jag mår bra, så mår ni dåligt, Jag vill verkligen hjälpa er men jag kan inte göra något, det jag gör bara slår tillbaka och blir till något dåligt..

Jag skulle vilja åka in till stan, till den där bänken, där uppe, där man ser hela stockholms ljus.
Vill titta ner på båtarna och vattnet. Bara sitta och minnas, kunna titta upp mot ditt hus, känna att du är i närheten. Kunna ringa om jag vill, eller inte.
Vad gick fel? Varför gjorde du det, igen? Det kommer jag aldrig förstå, jag kommer aldrig få svar på dom frågorna för du vet inte. Du är inte elak, du har ett stort hjärta och är underbar, det vet jag för jag känner dig. Jag älskar dig men Vi funkade inte.
Du kommer ju alltid finnas kvar, och det är ju alltid något som påminner om dig, jag menar, lets face it, dina föräldrar är ju inte precis osynliga och det kommer inte du heller vara om några år. Jag bara hoppas att du och jag är vi då, vänner som vi ska vara. Som jag vill för jag har också förstått nu, att det är det bästa vi kan vara. Jag kommer inte känna som jag kände då mer, det har tagit slut och det kommer sluta ännu mer.
Du kommer alltid vara du för mig, den där speciella killen som man inte kan sluta titta på, som man inte kan få nog av, som man aldrig vill ska gå av scenen och sluta sjunga och spela gitarr, som man inte kan låta bli att tycka om lite extra sådär, som man inte kan låta bli att vara stolt över.
Jag kommer alltid vara stolt över att ha dig som vän, jag kommer aldrig lämna dig det har jag väl bevisat nu eller hur?

Thanks for the memories,
Even though they weren't so great.
"He tastes like you only sweeter."

njihihi

Nu känns det som att jag kommer få skit för att jag bryr mig för mycket om andra människor.
Jag bryr mig nog för mycket om att andra ska må bra, mer än jag bryr mig om att jag själv ska må bra.
Jag tror att jag använder det för att fly från mina egna problem, jag hjälper andra för att det känns bra när jag inte vet hur jag ska hjälpa mig själv. Glömmer jag bara bort mina egna problem när jag gör så? Är det verkligen så bra för mig som det känns för det gör det, det känns bra att kunna säga saker som hjälper andra att förstå och veta hur dom ska göra. Tänk om jag kunde säga det till mig själv också.
Jag har hört att det är en bra egenskap att bry sig om och hjälpa andra människor, men kan det bli för mycket?

en dag till sen kan väl något bli som jag vill
en dag till på en plats där allt står still

jag vill att någon ringer och säger hej
jag vill att du springer av längtan till mig

man kan låtsas vara lycklig man kan låtsas vara kär

men när jag blundar
finns allting kvar
varenda tanke
allt som vi var

ja när jag blunder
är allt som förrut
inget har ändrats
inget är slut

På natten, när jag stängt av datorn och ska gå och lägga mig, När jag stängt av tv:n och släkt alla lampor. Det är då jag tänker, det är då tystnaden tar över hela min kropp och får mig att tänka.
Då är jag rädd. Rädd för vad jag känner och för vad jag inte känner, vad som ska komma tillbaka och inte. Rädd för vad jag ska göra och vad som kommer hända.
Det är då jag tänker på vad jag vill, det är då allt och ingenting blir klart, genomskinligt, rinnande som vatten. 
Sängen är inget bra ställe, Den håller mig vaken om nätterna och jag skulle heldre aldrig vara helt ärlig mot mig själv än att få dom svaren på frågorna jag ställer mig då.
du ska veta att jag inte var rädd då, jag tänkte inte. Kanske är det därför jag känner som jag gör, du kändes trygg.

En kille svarade på min fråga "förr eller senare?"
Han sa, förr, senare är försent.
Har han rätt? Är det för sent om jag väntar eller är det för tidigt nu? Det har inte alls gått långt tid, men hur vet jag när det är för sent eller för tidigt? Hur vet jag att det är rätt?
hemska val och kval man måste göra här i livet.
gräv ner mig i en grop och täck igen håler så kryper jag upp när jag kommit på svaret.

Jag är trött på att försvara dig för dig själv. Jag är trött på att DU alltid klagar och du är tydligen trött på att jag klagar.
Det du inte verkar förstå är ju det självklara, Du har gjort såhär flera gånger, du vet hur det slutar och du vet att det inte är bra.
Jag älskar dig men du verkar inte uppskatta det. Hur fan ska man göra för att du ska fatta det? Hur fans ka man göra för att du ska fatta att du är smalare, sötare, har finare hår än oss andra? Du vill ha dåligt självförtroende och du vill att folk ska tycka synd om dig och du vill höra "nej det är du inte alls det lägg av! Du är ju smalast av alla".
Eller vill du bara få oss andra att tycka mindre bra om oss själva? Förlåt men Jag måste verkligen säga ifrån nu, hur sur du än blir. För det blir du, istället för att neka till att du blir sur så konfrontera oss när du blir sur så vi kan lösa det istället för att mans ka behöva tvinga ur dig orsaken till varför du blir sur.
Du verkar inte förstå hur hårt det tar på oss andra att höra dig sitta med din pinne till mage och säga att du är tjock.
När man byggt upp ett uns självförtroende en dag så får du en att komma till botten igen, inse hur fin du är istället! Och om du inte kan det, håll det där för dig själv.
När all energi ska gå åt att få dig att känna dig bra, känna dig älskad och behövd och få dig att inse att du tom är bättre än oss andra på vissa saker, då tar det stopp efter ett tag. Jag har egna problem att ta itu med, det vet du, så från och med nu kommer jag bara hålla käften när du säger något sådant. Självklart kommer jag bry mig om dig om du behöver mig, men inte med såna saker som att du klämmer på ditt skin och säger att det väller ut fett. nej.

I guess we could say that were even. Right?

Du är vackrare än honom.
Nej usch, jag får inte.. jag vill inte

idag sken solen, det var mysigt :)

kom vår
lys på min bleka hud och skapa ett skyddande skal
ett skal jag kan gömma mig bakom
innan allt blåser förbi

Lys på såren och blås på det onda
läk mitt kött och rena mitt blod
låt mig få känna känslan
värglädje
vårkär

Det gick fort för dig du?
Jag tror dig inte längre, jag vet inte varför jag någonsin trodde dig. visst jag gjorde bort mig, men jag tror fortfarande inte att du vet hur man älskar en person på riktigt, du kanske tror att du vet men egentligen ahr du ingen aning. Det märkte jag då med.
Det kanske var bra det som hände, med tanke på att du inte kan ha haft så starka känslor för mig som jag trodde. Jag är glad att det hände.
USCH!

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat djävla moln över mig som följer mig
vart jag än går.
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger

Jag tror att det är medvetet, eller omedvetet, jag vet inte. Men hur som helst så vet jag att det börjar röra sig där nere i magen, halsgropen.
Jag vet inte om jag är redo att känna något sånt för någon annan igen. Jag är inte ens säker på att jag vill det. Men så är det och inget jag kan göra åt saken, för faktiskt så planerade jag inte det här. Nu kan jag bara hoppas.