No other love could take me there.

Jag har ångrat så mycket jag gjort i mina dagar men det största misstaget känns det som att jag har kommit över nu. Jag tänker inte på det varje dag, jag tänker inte på honom varje dag, jag behöver inte honom och jag vill inte ha honom. Det är det här jag har väntat på så länge och det gick så snabbt men tog ändå så långt tid att må bra igen men jag mår bättre nu än jag gjort på flera år. Inte äns skolan känns jobbig längre. Jag vill bara göra bra ifrån mig och visa mina föräldrar, lärarna och alla andra att jag är bra, för det är jag det vet jag. Jag är trött på att bli sedd som den jag var, speciellt när jag inte är den personen längre. Nu är jag glad och mår bra. Jag skulle nog kunna säga att jag är lycklig. Jag är lycklig för första gången på länge och just nu ångrar jag inte ett enda felsteg jag tagit för utan dom kanske jag inte hade hamnat där jag är nu.


rethosta.

Nu är jag hos marcus, igen. han har köpt sitt ps3 nu så han är helt inne i det vilkiet betyder att idag har jag spenderat lika mycket tid med hans mor och syster som med honom, hehe. Men det är inte hela världen, dom är trevliga dom och jag trivs här.
På lördag ska min mor ha kräftis och då ska hon få träffa marcus för första gången, det blir trevligt :)

Jag saknar er mina vänner, vi måste ses snart, sluta med era dumma jobb och shit :( snart är jag den enda som inte har konverterat till vixenvärlden och har ett jobb. Jag skulle inte palla, känns som att jag har för mkt saker att hinna med som det är nu iaf.

min körtelfeber har inte gått över än, har ont i halsen fortfarande, men nu har jag börjat hosta och det är bajsjobbigt..
Jag känner mig rätt duktig, jag har varit i skolan varje dag den här veckan och jag ska vara det jämt nuförtiden. Marcus har faktiskt gjort att jag mår mycket bättre, tack älskling.

skola i morgon, väldigt skön dag måste jag säga, 9.50 - 12 typ. en lektion, frisör. det är mindre nice eftersom att det är de jobbigaste lektionerna men iaf.

så här har jag nog aldrig uppdaterat min blogg förut, har bara skrivit om känslor men känns som att det är på tiden att jag gör så här nu med tanke på hur länge sen jag träffade er kära vänner :( I love you.

I could stay awake just to hear you breathing

Idag när jag satt på bussen på väg från skolan efter att precis ha lämnat Marcus efter typ nio dagar tillsammans, så hörde jag en låt på shilas mobil, aerosmith's I don't want to miss a thing. Jag har aldrig kännt någon som helst samhörighet med den låten förut men just då, då kände jag att den låten är din. För precis så känner jag för dig Marcus. <3 Youre just adorable.

Första dagen på den bästa terminen någonsin, hoppas jag.

Nu ska jag äta glass och titta på sex and the city, sakna min Marcus och sen försöka sova för i morgon ska jag äta frukost med mina älsklingar från skolan hemma hos Lova. I miss you girls <3

home again.

Jag är glad. Så här glad jag inte varit på jätte länge.
Äntligen känner jag att jag oxå har något betydelsefullt i mitt liv som jag är stolt över och längtar till. Min Marcus är så bra, du är fantastisk min lilla pöjk. Jag saknar dig redan! <3

hjärta

Det här känns bra, vad tänkte jag egentligen? Det kanske var bra att du gjorde som du gjorde för annars kanske jag inte hade insett det. <3


load your gun, it takes a lot to pull the trigger.

Jag vill inte vilja ha dig, borde inte det räcka? När min viljestyrka är stark nog till att inte träffa den personen som jag känt mest för i hela mitt liv så tycker jag att den borde vara stark nog för att inte vilja ha dig.. Jag är så trött på det här nu, jag kan inte äta jag kan inte det, det är när jag börjar känna huvudvärken och illamåendet jag äter, alltså bara när jag verkligen behöver. Jag vill inte se dig men ändå har jag gjort det nu två dagar i rad. Jag vill inte tänka på dig och vilja gråta. Att må som jag gjorde igen är inte ett alternativ. Om det blir så så tänker jag inte försöka ta mig upp. Jag tänker inte gå igenom det en gång till och helt ärligt så tror jag inte att det skulle gå att ta sig upp ur den gropen som skulle grävas för tro mig, om jag mår så igen så kommer gropen bli så mycket djupare inte bara känslomässigt utan helt och hållet. Saker jag missar kommer inte gå att tas igen, jag kommer behöva sluta skolan vilket kommer leda till mer ensam tid, mer tankar och mindre vänner. Mer skuldkänslor och mer besvikelse från mina föräldrar. En gång till går inte.
Jag kommer på mig själv med att vara arg bland. Arg för att du lämnade mig och arg för att du får mig att må så här men sen får jag skuldkänslor för jag vet att du inte kan göra något åt hur du känner vilket får mig att må ännu sämre. Vid det tillfället så tänker jag att det bara är mitt fel, bara mitt. Om jag bara inte trott på orden ur hans mun och jag bara inte handlat efter hur ajg känt i flera månder och lyssnat på mitt hjärta, för det gjorde jag inte även om jag trodde det. Det som fanns kvar var bara efterlämnade känslor som jag aldrig fått en chans att slänga bort, det fanns inget avslut på det jag en gång hållt så hårt vid. Jag skapade det avslutet, jag tog reda på att jag inte kände något längre men tyvär kostade det mig så mycket mer än det var värt. Det som suger så hårt är att jag vet att om du fanns här nu så skulle jag inte må som förut. Han var det största spöket då och nu finns inte dom känslorna kvar. Om du fanns här skulle jag inte må så här. Då skulle jag vara glad och vilja leva, just nu vet jag inte vad jag vill och jag vet ju att inte veta vad jag vill leder bara till dåliga saker.

stitches

Nu får vi se hur det här går då. Det bli första gången efter att allt tog slut sist. Hoppas bara jag inte gråter...

F*ck

Jag lovade mig själv och andra. Varför kan jag inte hålla vad jag lovar?

Gratis smink från kicks!

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=79831

Rubrik

Det här är tråkigt, jag vill inte sitta hemma med min griniga pappa hela dagen.
Så fort han blir irriterad på något så är det som att jag inte bor här längre, då är det hans hus och inte mitt, mitt rum är inte ens mitt, det är hans och han ska bestämma hur det ska vara i mitt rum.. Förlåt för att jag är 17, arbetslös och inte har råd att flytta hemifrån.
Enligt honom så är det enbart mitt eget fel att jag är arbetslös och det är enbart mitt fel när jag mår dåligt eller till och med är sjuk. Antingen rör jag för lite på mig eller så är jag hemma för lite eller städar för lite eller städar fel eller beter mig dåligt.
Jag kommer nog fan inte på en enda gång min pappa har varit stolt över mig sen jag slutade på basketen och nu har vi absolut ingenting gemensamt längre.


the taste of her cherry chapstick

Jag kom på en grej idag. Jag äter nästan ingenting längre. Bara när någon lagar mat till mig. Är jag hungrig äter jag ett halvt glas youghurt och sen är jag mätt. Ibland räcker det till och med med att bara titta in i kylskåpet för att hungern ska försvinna. Jag är inne i den där fasen igen då mat äcklar mig, jag mår illa bara av tanken. När jag äter börjar jag må illa och blir mätt fort. Jag vet inte om jag ska se det som en bra sak eller inte. Jag känner mig matt, trött och har konstant ont i huvudet, men vågen visade tre kilo mindre idag..

tabasco i ögonen.

Det här suger, du suger.
Du verkar tro att mina intentioner var något helt annorlunda än vad det var, jag har gjort dig ledsen och det gör mig ledsen.
Att framstå som en iskall bitch är inte något jag vill, det är inte något jag är. Det vet alla som känner mig och det kanske är problemet, vi känner inte varandra and thats a fact. Du nämner mig vid namn så då kan ju lika gärna jag göra det Marcus Goffe.
Bara för att jag har sårat mig själv och blivit sårad för en tid sedan och inte kunnat släppa och gå vidare betyder inte det att jag är ett svin, för det är vad du får mig att framstå som. Är det vad du ser mig som? Isf så var det ju inte värt att få mig att må dåligt för det, för det har jag gjort. Under hela tiden har jag mått dåligt för att jag inte visste vad som blev bäst. Att lura mig själv och försöka få något att funka när inte det gamla är över än. Eller att släppa dig och koncentrera mig på att komma över det gamla. Jag har tänkt på det varje dag och haft samvetskval och oroat mig och varit ledsen men du verkar inte förstå det. Du tror att bara du går sårad ur det här men nej. Jag har avslutat något och kommer aldrig få veta hur det kunde bli och det gör ont. jävligt ont.
Inte bara du mår dåligt och jag mår inte heller bara dåligt av just det här, och att se dig själv som det enda offret här tycker jag är fel. speciellt när du utmålar mig som boven i dramat för jag vet faktiskt inte hur jag kunde göra annars.
Förlåt för att jag älskar en annan, vad mer kan jag säga?

en gris var trött och då åkte han till London och blev pig.

Jag är inget svin, Jag gjorde ingenting för att såra dig. Tyvär blev det så ändå. Men jag är inget svin jag har/hade det lika svårt som du..

jag trivdes bättre i dina ögon.

Nu kommer den där perioden på året då det knappt spelar någon roll vad man gör med håret på morgonen, för fukten i luften knasar till det ändå.
När det är jätte kallt på morgonen och sen kan bli alldeles varmt och soligt på dagen. När man går till bussen i mörkret och går ut från skolan i skymningen.
Nu kommer tiden då man sitter i busskuren och fryser och vattendroppar ligger ovanpå och glittrar av de gula ljusom från gatlyktorna. Tiden då man aldrig går rätt klädd och drömmer sig bort för mycket. När man ska ligga under täcket och titta på tv och mysa med någon som fryser lika mycket som en själv. Tiden som känns alldeles för mörk och ensam och fylld av krav.
men fan vad snygg jag ska va..


jag älskar höst kläder.


fan

å nej, vad har jag gjort...

mr heartbrake..

Nu känner jag mig som dig och faktiskt, jag trodde det skulle kännas värre...


winnerbäck på zinken

Förutsättningarna var de sämsta, jag hade feber, hade sovit fyra timmar, ont i huvudet och ögonen, mensvärk och illamående. Regnet öste ner och praplyerna var vi tvugna att lämna utanför, alldeles för lite tak att gömma sig under, för lite kläder, inte riktiga skor.
Trots detta lyckades Lars Winnerbäck göra det värt mödan av att sitta under en soppsäck två personer på blött gräs, att stå dyngblöt och kall och äta en hamburgare som mer liknade en macka och vänta i timmar. Jag älskar honom och någon dag ska jag gifta mig med honom!

där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du




inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du

my hand don't fit in his just like it did in yours.

det kommer den aldrig göra.

AleaKim Kungsträdgården på onsdag kl 17.40
12stitches kungsträdgården på torsdag kl 17.40

så ser min vecka ut för stunden..


a brain full of shit.

Jag har tänkt mycket på dig idag och igår såg jag till och med en hel film där huvudpersonen hette som du. Det har jag inte klarat innan, har bytt kanal så fort någon har sagt namnet.
Jag vet inte vad som gör dig så speciell egentligen, jag menar du är inte världens snyggaste och verkligen inte världens bästa pojkvän med hur mycket tid som helst över. Det var nog den där speciella insidan. Det där klicket som bara hände, att jag kunde prata med dig om allt, till och med saker jag inte pratade med mina närmaste vänner om. Det där att du kom till mig när jag var ledsen och bara kramade mig. Den tryggheten du gav mig. Den där känslan av att bara du fanns där så fanns det viktigaste hur mycket annat som än fattades så skulle jag överleva.
Nu finns inte det där, du. Nu finns inte det där viktigaste och vad skulle hända om allt annat också försvann? Jag har inte så mycket vilja så att jag skulle klara det. Hur stark du än säger att jag är så kan jag helt ärligt erkänna och säga till hela världen att jag är kaos utan dig. Du fick mig att fungera även om jag inte fungerade så bra.
Hur tar man sig ur något sånt här? Hur hittar man någon annan att ge sitt hjärta till när det i princip inte finns kvar? Det tog mig 16 och ett halvt år att hitta dig. Hur hittar man någon som passar en lika bra igen? Finns det ens flera sådana eller är det här it? Är det kört nu? Min enda chans på sann kärlek och jag sumpade det? Frågorna tar ju aldrig slut och det fåniga är att ingen i världen har ett svar på dom. Ingen i världen kan veta det säkert. Det enda man någonsin kan veta säkert är hur man själv känner, ibland inte ens det. För dig så vet jag och jag vet hur det kommer vara ett bra tag framöver. Jag borde nog ge upp drömmarna om kärlek ett tag för som alla sagt till mig "när man inte letar så dyker det bara upp", precis så blev det ju. Borde kanske göra så igen.. Det är ju egentligen inte så svårt med tanke på att du är den enda jag vill ha...

Där ser ni Kaos...

winnerbäck på zinken och en trött och sjuk Hanna.

nu sitter jag här. klockan är nio över två och jag ska upp om tre timmar och femtioen minuter.. jag kan inte sova. Har haft feber hela dagen och väldigt ont i ögonen vilket innebär att jag har "kurerat" mig hela dagen genom att sova, sova och äta choklad och mer sova, inte konstigt att jag inte sover nu! jag kommer vara redigt trött i morgon de känner jag på mig men wtf, de gick ju på wtai, fast då hade jag ju iof inte feber 8-) men aja.

things change and we move on.

Idag när jag tittade på american idol så kom jag att tänka på när jag var mindre. en tjej sjöng en låt som påminde väldigt mycket om den musiken jag lyssnade på då. Smöriga kärleks "jag ska älska dig föralltid" låtar och jag kom ihåg hur jag brukade sitta ensam på mitt rum och drömma mig bort och naiv som jag var trodde jag att så kommer det bli för mig, jag kommer hitta den där speciella personen och vara lycklig, "until forever" som dom sjöng.
Nu har krlekslåtarna bytts ut mot lite annorlunda kärlekslåtar. Istället för att handla om hur härlig kärleken är så handlar de om tiden efter, hur det känns när man blivit sårad, hur man försöker komma över någon och hur man vill få någon tillbaka och nu sitter jag aldrig ensam i mitt rum och lyssnar på musik och tänker längre för då blir jag bara ledsen. Jag tänker inte längre framåt på vad som kommer komma utan jag tänker bakåt, på minnen och på saker jag aldrig mer kommer få uppleva.
Att allt kan ändras så pass mycket förundrar mig..

jag är inte sjuk.

Det här är ju bara för jävligt, jag kallsvettas som bara den, har ont i ögonen och orkar egentligen inte göra någonting, håller jag på att bli sjuk lagom till winnerbäck?! NEJ jag vägrar! nu ska jag tvätta ansiktet och sminka mig och fixa håret och sen ska jag bannemig göra någonting för jag vägrar vara sjuk!

jag behöver tid. där ljög jag, jag vet precis hur det här kommer sluta..

dashboard confessional

My hopes are so high that your kiss might kill me,
So won't you kill me, so I die happy?
My heart is yours, to fill or burst,
To break or bury, or wear as jewelry.
Whichever you prefer.

Hands down, this is the best day I can ever remember.
I'll always remember the sound of the stereo,
The dim of the soft lights, the scent of your hair,
That you twirled in your fingers.
And the time on the clock when we realized it's so late.
And this walk that we shared together.
The streets were wet and the gate was locked,
So I jumped it and I let you in,
And you stood at your door with your hands on my waist,
And you kissed me like you meant it,
And I knew that you meant it.
That you meant it, that you meant it.
And I knew that you meant it, that you meant it.

summer skin

min kropp lämnar mitt skinn, eller snarare mitt skinn lämnar min kropp. jag bara ömsar och ömsar och den fina solbrännan jag hade för två veckor sedan är nästan borta... hur gör man för att få bort skinnflagor från kroppen för hur mycket jag än gnuggar så blir det bara mer och mer..

baksmälla utan bak..

idag har jag så ont i huvudet, fast det är mer i ögonen jag har ont.. Att flytta blicken från en punkt till en annan gör grymt ont så nu har jag tagit två alvedon och tänker ta ett avslappnande bad för att försöka få värken att försvinna. Det känns som att det är så här en riktigt ordentlig baksmälla borde kännas det konstiga är bara att jag inte intog en droppe alkohol igår. Jag var på bio och drack vatten..

jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt.

Ända sedan för tre år sen (tror jag att det är) så har jag velat ha ett annat liv, inte vilket liv som helst utan någon utav deras. På den tiden så var det på grund av en viss pojke men nu har det ändrats. Jag är så trött på mitt eget liv och det har jag nog varit rätt länge. Känns som att ingenting förändras och under hela den här tiden så har jag sett bilder, hört om och faktiskt varit lite involverad i det livet jag vill vara en del av, men aldrig på det sättet som jag vill. 
Det verkar som att det dom gör är så mycket roligare även om det är samma sak som jag gör. Jag vet att det säkert inte är så och att det är nog min hjärna som spökar men det känns som att dom är i en annan klass, har roligare, är snyggare och får alla snygga killar.
Jag skulle bara väöldigt gärna vilja vara nöjd med mitt liv för en gångs skull och inte vilja vara en del av någon annans. Jag vill vilja leva mitt liv.


sex and the city.

-  good guys screw you over, bad guys screw you over,
- yeah and the rest of them dont know how to screw you at all!

fy fan jag grinade typ fem gånger. Men bra var den allt.

Melissa Holt - Hanna

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen


jag har sagt allt för många gånger.

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här.

Nu är jag så jävla trött på det här, så jävla trött på dig och på mig, så jävla trött på att inte kunna glömma, på att se saker spelas upp under ögonlocken. Så jävla arg på mig själv för att jag kunde vara så blind och för att jag är så otillräcklig. Så jävla ledsen för att jag inte klarade av att behålla det. Så jävla arg för att jag inte klarar av att göra det här. Så jävla irriterad för att det aldrig tar slut och så jävla rädd för att det ska komma tillbaka. Jag tror jag behöver lite tid för mig själv...

falling leaves.

Nu är jag rädd, rädd för att känna så igen. tåren som rinner ner frå ögonvrån och lämnar en blöt liten fläck på kudden. andningen blir snabbare och snabbare. sömn är det inte tal om. saker som påminner, hela tiden.
Nu kommer hösten, hösten var vår tid, datumen var våra datum. det kommer skära så mycket, lämna så många ärr, igen. utan att ens någonting händer, för det är just det, att ignenting händer. Jag behöver att någonting händer annars kommer det här inte fungera...

hello goodbye.

Ibland när allt blir dimmigt, när jag fastnar i min egen snurrande värld och mina egna tankar och funderingar är det enda som finns i mitt huvud, det är då jag saknar dig som mest, det är då vår tid spelas upp i mitt huvud och det är då det gör för ont och jag gråter men trots det så klarar jag mig. Det fanns en tid då jag inte trodde att det skulle gå, varken med eller utan dig, sedan fanns det en tid då jag inte trodde att det skulle gå utan dig. Nu är det en tid då jag tror att jag kommer klara det. Jag tror att allt kommer bli bra utan dig och jag vill att det ska bli bra utan dig. Förut har jag alltid önskat att det ska bli bra med oss men inte längre. Nu är det enda jag önskar att det blir bra utan dig.

och jag missar backyardbabies idag, jävla skit! Jag hatar att glömma bort sånt!

RSS 2.0