Asskickingidiot

Varför är det så att det finns mindre att skriva om när man är lycklig? Det är ju det jag vill att folk ska veta om mig, hur mycket jag älskar människor och tycker om mitt liv. Jag vill ju inte att folk ska läsa min blogg och tro att det enda jag gör är att sitta hemma och vara ledsen för det är nog den bilden de flesta har fått som läst min blogg under perioden då jag mådde dåligt. 

Mitt liv är helt annorlunda nu, jag har en helt underbar pojkvän som jag skulle ge världen om jag kunde, jag har vänner, även om jag träffar dom lite mer sällan nu än vad jag gjorde förut men så blir det ju, en till person i ens liv innebär att tiden blir mindre och när alla ni jobbar blir det ännu svårare att träffas.
Jag saknar simon som verkar strunta i mig totalt nu, svarar inte ens på ett grattis. Jag vet inte om det är för att han har flickvän nu eller om han helt enkelt bara inte bryr sig om mig längre, men lite ont måste jag säga att det gör när personen jag har älskat på alla sätt bara struntar i en helt plötsligt.. Men men, jag klarar mig utan honom även om jag helst skulle vilja slippa det.
Jag kan inte påstå att jag aldrig tänker på dig, för det gör jag och jag ångrar fortfarande att det blev så fel som det blev men just nu är jag glad för att det slutade, för jag älskar marcus så mycket mer och han är så mycket bättre på alla plan så jag förstår inte hur jag ens kunde låta dig ta så mycket plats i min hjärna i sommras. Jag älskar Marcus <3

I morgon kommer studiebidraget och då ska jag och issie åka och handla. :D jippie, och jag hoppas att Marcus får komma hem från sjukhuset då och mår bra, jag saknar att ha honom hemma <3

Ni kan inte leva mitt liv åt mig, ni kan inte styra mitt liv hur mycket ni än vill. Ge upp och låt mig leva själv istället för att försöka få mig att leva som ni vill. Helt ärligt så är jag så himla trött på er två nu. När det första ni gör är att ifrågasätta mig så blir jag inte direkt glad och jag mår inte direkt bättre. Då känns det inte som att jag vill bli frisk utan då känns det istället som att "hoppas jag blir riktigt jävla sjuk så dom inser hur fel dom har."
Jag vet bättre än er hur mycket jag kan missa och när jag inte mår tillräckligt bra för att gå. Utan er skulle det gå så mycket smidigare och jag skulle inte behöva ha skuldkänslor för att jag är precis som ni är. Besviken säger du. Besviken för att jag är precis som du, precis som alla andra? för det är precis vad jag är just nu. Jag är inte deprimerad, jag är inte ledsen hela tiden och jag tänker inte som förut. Jag är bara sjuk, precis som du var förra veckan. Skillnaden är bara att den här gången är det jag och inte du, och då är det helt plötsligt inte okej längre.