fan

ja, men vet du vad? det är precis lika irriterande för mig, jävla skit.

ta er i rumpan

fy för er. båda två. jag vet inte vem jag är och borde vara argast på. jävla apor!

again and again...

jag bara önskar att du tänkte innan du bestämde något, det är så jävla tråkigt tycker jag och vad tänkte du? ge mig 15 minuter av din tid? är det vad jag är värd? i så fall behöver jag inte något över huvud taget, jag vill oxå bli visad uppskattning för att kunna uppskatta någon. jag tycker att jag är värd mer..

I dont want you loving nobody new.

Jag förlorade er, den ena var mitt eget fel den andra har jag ingen aning om varför.
Nu går jag omkring med ett hål i magen, jag gråter inte längre, jag antar att det blivit bättre, jag antar att jag gått vidare, men när jag sitter där och ser dig blir jag så arg, så arg för att du inte kan ge mig en anledning, så arg för att jag inte kan fråga dig, så arg för att det är bara ditt eget fel men ändå skyller du allt på mig.
jag kunde inte tänka mig ett liv utan någon av er, nu vill jag inte ha ett liv med en av er men den andra skulle behövas mer än någonsin just nu..
Hur överlevde jag?


youre just a needle.

ont, bara så ont,
sluta stick mig i ögonen.
sluta förfölja mig utan att ens finnas i närheten.
sluta påminna mig utan att prata med mig.
sluta att få mig att må så här bara för att du inte gör någonting.


flygrädd

Nu är jag hemma, tom men hemma.
När jag satt på flygplanet idag och stirrade ut över de glittrande ljusen från världen under mig och kände hur jag kom närmare och närmare verkligheten, då smög sig paniken på mig, om det inte var så att jag var tvungen att hålla skenet uppe då jag satt bland massa folk så hade jag släppt det, jag hade tappat kontrollen. Under hela veckan har jag tänkt att det här vill jag berätta för dig, jag önskar att du var med mig nu, och när jag satt där över världen så var du den enda jag ville hålla i handen för att känna mig säker och inte orolig för landningen. Du var den jag ville uppleva allt med, ingen annan och det gjorde mig så jävla irriterad!


saknar.

Mest av allt saknar jag nog mig själv, jag saknar när jag var glad, utåtriktad och trivdes bra med mig själv, när jag kunde sova på kvällarna, när jag älskade att vara med mina kompisar, när bara en promenad runt i tyresö kunde vara så underbart och roligt.  När jag blev kär första gången jag träffade någon för att sedan släppa den lika fort igen, det var så mycket lättare.
Jag saknar när jag gick i kunskapsskolan och inte behövde sitta instängd i ett klassrum när solen sken utanför. När jag umgicks med killarna som aldrig snackade skit med någon, det räckte med att dom slogs lite och sa lite nedtryckande kommentarer för att sedan bete sig som om ingenting hade hänt. Jag saknar att träna, på basket planen var det ingenting annat som betydde något än bollen, då kunde jag koppla bort alla tankar runt skola och vänner och killar. Allt var samlat i bollen och jag skulle studsa ihjäl den mot marken.
Jag saknar när vi var vi och inte ens bråken kunde ändra på det, nu är allt annorlunda och jag står utanför allt. Jag saknar när vi gjorde det mesta tillsammans och jag kände mig säker på vart jag tillhörde.
Jag vill vara jag, en stark person som inte behöver någon för att må bra, en som tar tag i sakerna innan det är för sent, en som inte tror på ord den vet förmodligen inte är sanna och en som vet vad som betyder någon redan innan jag förlorar det. Tyvär är det där inte jag, jag känner inte ens den personen. fan

varför?

Jag förstår inte det intressanta med att läsa tex kenzas och blondinbellas bloggar, det enda dom skriver är vad dom gör på dagarna och nu i efterhand alla kändis fester och konserter och exklusiviteter dom blir inbjudna till för att dom har blivit kändisar på att skriva blogg.
Jag förstår väl lite att folk tycker det är intressant att läsa nu, när dom efter att ha fått 30 000 läsare har blivit kändisar och har ett mindre mediokert liv men vad gjorde dom så intressanta innan? läser folk för att dom vill vara som dom? jag förstår verkligen inte.
nu ska jag bojkotta och inte ens gå in och läsa vad dom skriver för att hålla mig uppdaterad, tycker bara det är så fjantigt och blir bara irriterad.

fjant.

även om jag ser fram emot att åka till London i morgon så känns det mest jobbigt för jag vet att jag kommer missa mkt i skolan och det känns absolut inte roligt.
Även om jag vet att det inte kommer vara någon skillnad så känns det jobbigt att veta att jag är ännu längre ifrån dig.. fjant.
hur rädd jag än är för att råka träffa på dig så önskar jag någonstans innerst inne att det ska bli så.. fjant.
jag orkar bara inte, jag stannar kvar där borta i London, jag träffar någon engelsman och stannar där med honom..

wont you kill me, so I die happy.

alla inser saker för sent, så är det för alla, även för honom, dig och för mig.
alla kan behöva en knuff i rätt riktning nu och då, jag vet att om jag hade haft någon med mig den kvällen hade det aldrig hänt, det kanske är därför jag nu hatar att vara ensam, hade jag fått en knuff i rätt riktning så hade ingenting gått fel, jag erkänner att jag är beroende av andra för att klara mig här i livet.
Jag tror att du och många andra väljer att förakta honom för det han gör, men jag tror att ni väljer det för att försöka sluta se det som uppenbarligen är bra i honom, jag vet för jag har gjort samma sak, många gånger men ingenting blev bättre av det, ingenting och det tror jag att alla inser efter ett tag med tanke på att ingen tycks kunna släppa honom, utom du. När jag blir stor ska jag bli som dig käre vän, men just nu är jag beroende av andra, även honom.

det är ett hårt liv.

jag vet, jag vet att det inte spelar någon roll
ingen som helst roll vad jag säger och vad jag gör
så jag väntar
jag väntar och vem du än har
och vem jag än har så kommer jag vänta

Du fick det, den största delen jag någonsin gett bort
jag sårade mig själv jag vet, jag försöker inte skylla det på någon annan
jag sårade dig och det är vad jag ångrar mest.
jag hatar att jag saknar dig
när jag vet vad det var som skapade känslan

ett halvt hjärta
ett halvt liv
min kropp går på reserv nu
jag har slängt mig själv i papperskorgen
och där får jag ligga och vänta på att någon som du ska hitta mig igen
inte för ens då kommer jag vara hel och fulltankad igen.


gone so young - amber pacific

I never dreamt it'd be this way
I lost any chance for me to say
To say that I miss you, say that I love you
Will someone please tell me I'm okay

I wasn't prepared for what's to come
A life made of memories gone so young
And now I'm regretting all I've done
But in your heart you know that I'm with you all along

Wherever you go, I will be waiting
Whenever you call, I will be there
Whatever it takes, I'll make your darkest days so bright
I'm in your heart tonight

I never thought that this could go
And take me away from all I know
And leave me to think I'm on my own
But your love will take me, you were the one...

...Who sat through nights
You held me tight
And made sure I'm okay
And I thank you for the love you gave to me

Wherever you go, I will be waiting
Whenever you call, I will be there
Whatever it takes, I'll make your darkest days so bright
I'm in your heart tonight...

Tonight...

Wherever you go, I will be waiting
Whenever you call, I will be there
Whatever it takes, I'll make your darkest days so bright
Wherever you go, I will be waiting
Whenever you call, I will be there
Whatever it takes, I'll make your darkest days so bright
And if I should fall, I know you're waiting
And if I should call, I know you're there
If ever you cry just know
I'm in your heart tonight...
I'm in your heart tonight.

Its a riddle.

vågar du le bakom tårarna?
eller föredrar du att gråta bakom leendet?

my life goes on, just like the moon.

Det är konstigt hur känslorna för en person kan få en att sakna allt och alla. kanske är det bara känslan som tagit över hela mig.

the same for everyone.

Idag på engelskan hade vi en väldigt eldig diskussion om rökare ska få samma vård som icke rökare om dom får en lungsjukdom.
Jag och therese ansåg att visst skulle dom det, alla är människor varesig dom röker eller inte, medans jenny och shila mer eller mindre ansåg att rökare får skylla sig själva om dom röker för dom vet att det finns risk för att få en lungsjukdom.
Theres tog upp det bästa exemplet någonsin som till och med fick mig att tycka som jag tyckte ännu starkare, hon sa : "om jag blir våldtagen och får en könsjukdom och hanna har sex med sin pojkvän och får samma sjukdom, ska jag få bättre vård då bara för att jag inte valde att ha sex?" Shila tyckte inte alls att det var samma sak men vad är skillnaden undrar jag? Man vet att det alltid finns en risk i att ha oskyddat sex, även om personen i fråga tror sig vara frisk kan det finnas något som lurar under ytan, och livmoderhalscancer som tydligen alla killar bär på är ju en otroligt stor risk oberoende på vem det är man har sex med eftersom att detta inte är något som drabbar män vilket betyder att de omöjligt kan veta om de har det eller inte.
Om någon får en sjukdom förtjänar dom den vård som kan ges, varesig det är självförvållat eller inte, det finns risker i allt vi gör, ät en rostad macka du kan få cancer, ät ett chips och du kan få cancer, sätt dig i en bil, du riskerar att krocka och dö. Man ska leva för stunden och jag tänker inte planera mitt liv utifrån att jag ska må bra när jag är 70, vem vet jag kanske sätter mig i den där bilen den där gången som jag inte borde, jag kanske bara tröttnar och känner att nej nu räcker det och låter allt sluta där. Jag tänker göra som jag känner för, jag tänker äta den där mackan när jag vill, jag tänker vräka i mig dom där chipsen när jag är sugen och jag tänker ta den där cigaretten om jag vill det. Än så länge är det "alla liv är lika mycket värda" som gäller, om vi är mot dödsstraff i sverige varför skulle vi då låta någon ruttna och dö av en lungsjukdom bara för att man tog risken och njöt några stunder varje dag? idioti.

blanktecken

runt mig, cirkulerande utan deltagande, utan inbjudan. snurr snurr snurr.

live life like you expected it to be..

För en sekund kändes allt bra, för en sekund löstes klumpen upp i bröstet, jag kunde andas, jag kände ingen sorg, jag kände inget hat, jag kände mig lätt och mådde bra, för en sekund. Varför blev jag rädd? Det är så jag vill känna, så jag vill må, jag var nöjd, tillfredställd, behövde ingenting just i den sekunden, ingenting, ingen. Fruktar jag det okända även om det är det enda som kan betyda någonting bra när allt jag känner till är sorg, hat och tårar. Jag ska leva för en till sådan sekund, jag ska leva för att den sekunden ska hålla i sig i minuter, timmar, dagar, månader. Jag ska leva för det okända.

jag är så arg.

Man kan inte äga någon, om du insett det kanske både ditt och mitt liv se bra ut.
Man kan inte hindra någon från något på samma sätt som man inte kan tvinga någon. Jag är så jävla trött på allt, på dig, på mig, på mitt liv.
Du vände det upp och ner utan att bry dig för tydligen var allt annat viktigare för dig.
Jag har hört att du fått dig en tankeställare, behandlar dom andra bättre nu, men jag, den av oss alla som vågade säga ifrån, som vågade trotsa dig och inte finna mig i din skit längre, jag får lida för att dom fega jävlarna ska få det bra, men ja, livet är inte rättvist. Jag ska börja tänka efter jävligt noga innan jag säger något så att jag enbart hjälper mig själv i fortsättningen för det är ju vad alla andra verkar göra.
Tro inte att jag var den enda som tyckte det bara för att orden kom ur min mun.

jag längtar alltid härifrån men aldrig hem.

Jag vill inte, jag sitter på helspänn, rädd för att telefonen ska ringa och jag ska få höra något jag inte vill höra eller att jag senare kommer få läsa någonstans att det jag är rädd för är sant. Jag hoppas att jag har fel och tror fel. Jag har nog inte varit så här orolig förut...

smile, it confuses people.

Jag ler, jag är glad, jag mår bra.

dont. just dont!

Sluta! Gör mig inte så här orolig, jag älskar dig.

"Det är ditt liv, spela huvudrollen"

Jag vill inte vara huvudrollen i mitt liv, det är ett för stort ansvar. Jag önskar att jag kunde få bli en bifigur som tar del av det ibland och bara har några få repliker. Det här är den sämsta filmen som jag någonsin sett och med sämst huvudrollsinnehavare.


vänner

Jag ser fram emot morgondagen faktiskt, jag är ledig och amanda tänker inte gå till skolan så jag ska hem till henne och dricka te och prata, kanske se på en film, det ska bli jätte mysigt. Vi har haft ett långt samtal på telefonen i kväll om hennes S, B, F eller vad man nu vill kalla honom och min P.. eller våra och våra men a. Det var skönt att prata lite, sätta ord på allt för tills nu har jag nästan bara skrivit allt jag känner.

Min vän mår inte alls bra, han vill inte leva längre. Jag ångrar att vi släppte kontakten men det kändes inte som att du behövde mig längre och nu känns det som att det kanske är för sent. Jag bryr mig om dig så fruktansvärt mycket och jag kommer aldrig låta dig göra något mot dig själv som gör att världen förlorar dig. Jag måste bara få dig att inse hur bra du är och sluta upp med alla dumheter! :( <3

What happens if I'm not the superhero, what if I'm the bad guy?

You may tire of me as our December sun is setting because I'm not who I used to be.
No longer easy on the eyes but these wrinkles masterfully disguise,
The youthful boy below who turned your way and saw,
Something he was not looking for; both a beginning and an end.
But now he lives inside someone he does not recognize,
When he catches his reflection on accident.

Jag älskar dig mer än jorden, månen, solen och stjärnorna, för utan dig är dom ingenting för mig.

jag är så trött på att säga att jag inte kan göra något men det är så det är.
Jag är så trött på att undra varför, varför jag gjorde det, varför han sa som han sa, varför jag inte litade på mina känslor, varför du inte vill ge mig en chans. Jag kan inte göra mer och det är det som är så hemskt. Jag har lovat dig att lämna dig ifred och jag måste hålla det. Jag kan inte tvinga mig in i ditt liv igen, jag vill inte göra det. Jag vill inte göra någonting mot dig som du känner att du inte vill. Men om det är så som min kusin sa att hon tror att det är, att du blev arg för att du kände att jag fick dig att känna någonting igen, isf kommer jag kämpa tills mitt sista andetag, så känns det redan nu, varje andetag är för dig och mitt sista andetag kommer vara den sekunden jag ger upp. Ge mig ett tecken på att det är eller inte är så, snälla.
Det händer redan nu att jag glömmer bort att andas.


jag kan.

nu har jag bestämt mig, jag ska lära mig spela gitarr och få mamma och pappa att betala sång lektioner. jag ska göra det jag vill. jag ska sjunga och bevisa för dig att jag faktiskt kan, no matter what! du ska få se..
Jag har fått höra aldeles för mycket av mig själv vad jag inte kan, men jag vet att jag kan sjunga, jag vet det och även om vi aldrig träffas så ska du få se. Någon gång när ni har spelning, kanske dieselverkstaden, fri scen, då ska du få se. När jag lärt mig spela gitarr så ska jag sjunga för dig och bevisa motsatsen och du ska känna vem det är jag sjunger till.

let it be.

Idag flög det en mås över taken i mitt område, jag har inte sett en mås sen i sommras betyder det att det är sommar snart?

hur kan mitt liv fortfarande kretsa runt någon som jag inte ens var säker på att jag älskade över alla andra?

mer än tre månader och det känns bara värre för varje dag som går.. Jag trodde att ditt namn var ovanligt men ändå dyker det upp överallt och jag blir lika chockad varje gång, minst  gånger idag, sista gången skrek jag rakt ut och la händerna över ansiktet och började gråta. Det är inte så här jag vill ha det.
Jag sitter hellre utanför din dörr än någon annan stans i världen..


hjälp?

Är det någon som har ett bra sätt för att få någon att förstå att man ångrar sig jätte mycket och att man aldrig skulle såra den personen, vad som än hände. Verkligen få den att förstå det..

nonono

jag pallar inte bli sjuk, har ont överallt och kan knappt andas för att det gör så ont i halsen, jag måste ju till skolan, fitta!

soulmates never die.

jag tror det, om vi var själsfränder, om vi är själsfränder så borde du också förstå det någon gång. Det får vara mitt hopp.


du har redan lämnat mig bakom dig.

jag saknar dig, jag saknar dig så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen, hela tiden, alltid.
för några dagar sen såg jag någon som såg ut som du gå på min buss, mitt hjärta hoppade flera gånger men sen stannade det när jag såg att det inte var du, jag bara önskar att du ska dyka upp och förlåta mig. Det är min högsta önskan.

hatkärlek

jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, man mår så bra men sekunden man blir lämnad ensam blir man en enda dålig känsla, det enda jag kan tänka på är dig.
jag bara önskar om och om igen att allt var bra igen.

mitt fel. igen.

Du bara maler på och maler på.
Det har varit bra här ett tag nu, lite omväxling, något annat att tänka på men nu gick det över gränsen som vanligt.
Jag blir så jävla ledsen.
jag orkar inte gråta mer, inte på grund av dig oxå. Det måste ta slut nån gång och jag verkar vara den enda som kan få allt att sluta och jag kommer fan bara på ett bra sätt, ett som funkar för alla för enligt alla så är det mitt fel, alltihop.

when the rain stops I create my own downfall.

Jag vet att mina tårar inte spelar någon roll men ändå blir dom bara fler och fler.
Jag vet att mina ord är meningslösa men ändå vill jag skrika ut dom ett efter ett.
Dom viktigaste orden är fyllda av allt men utan att förstås.
Känslor vill ut men kedjas fast inom mig.
Sömnen vill inte känna mig, sängen har blivit min värsta fiende.
Du ligger bredvid min säng varje natt, det enda jag har kvar av dig vill säga och varje kväll viskar jag god natt utan hopp om att du ska höra.
Jorden fortsätter snurra,Jag fortsätter leva, livet går vidare men på ett annat sätt
Utan ipren och utan alvedon
Utan något som helst smärtstillande.


RSS 2.0